Bland böckerna

På spaning efter de språk som flytt

Forskare menar att det som skiljer människan från djuren är utöver hjärnans högre kapacitet också förmågan till avancerad kommunikation. Vi kan både planera för framtiden och i ord förmedla tankar och känslor till andra människor. Med hjälp av ett utvecklat samspel mellan främst struphuvud, tunga och läppar - det som allmänt kallas talat språk - har människan kunnat skapa civilisation och kultur.

”Människan är en språkande varelse”, slår Sverker Johansson fast i sin bok På vandring i språkens fotspår. På ett lärt och underhållande vis beskriver han språkens mångfald, från forntid fram till i dag.

Att språk har funnits länge vet forskarna. Homo erectus, som var en hominin art av släktet äkta människor (Homo) och som levde för cirka en och en halv miljon år sedan, hade ett språk. Hur det lät vet man däremot inte.

Det är först med homo sapiens, den moderna människan, som språken började bevaras allteftersom de utvecklades till civilisatoriska och samhällsbyggande verktyg, som skriftens uppkomst för 5 000 år sedan.

Grovt uppskattat har det funnits en och en halv miljon olika språk i mänsklighetens historia, men av dessa är 99,5 procent utdöda, borta för alltid. Flera av dessa utdöda språk som var i användning under människans jägar- och samlarperiod hade antagligen bara ett par tusen talare, ja sannolikt bara några hundra.

Eftersom det inte existerade några större politiska entiteter fanns inte heller behovet att pådyvla någon annan sitt språk. Den stora massdöden av språk följde med civilisationernas uppkomst och med den politiska viljan att besegra och underkuva andra grupper av människor.

Men utdöendet av språk gäller inte för hela världen. Nya Guinea, som är ett av flera intressanta exempel som tas upp i boken, har lyckats bevara en språklig mångfald. En anledning är att Nya Guinea inte blivit framgångsrikt invaderat under de senaste 1 000 åren. Ön har till stor del fått vara ifred. Den kolonisering som ägde rum var i praktiken begränsad till några kuststäder – inne i landet har de lokala språkgemenskaperna fortsatt vara verksamma.

Så såg det ursprungligen ut också i Nordamerika och Australien före européernas ankomst. Bara i Australien uppskattar man att det fanns så många som 400 olika språk före slutet av 1700-talet.

Detta är blott något av det rika kunskapsinnehåll som Johansson förser läsaren med. Boken är upplagd så att varje kapitel har ett huvudtema. De berör olika språkfamiljers urhem, Europas rötter, språkliga lagar, grammatik, Indokinas språkförbund med flera teman och fördjupningar.

Därmed kan Johanssons visa upp hela spektret av språklig mångfald. Vi får även stifta bekantskap med en rad språkteoretiska begrepp och förklarat för oss deras användningsområden.

Ett genomgående tema är språkens ständiga förändring. Språk föds och dör ut. De flesta språk som föds är avknoppningar från tidigare språk, exempelvis romanska språk ur latinet. Genom förändringar i ordförråd, uttal och grammatik utvecklas språk. Nya ord tillkommer och gamla faller ur bruk.

Ta bara det svenska språket. Gustav Vasa skulle möjligen kunna förstå modern svenska. Olof Skötkonung däremot, som regerade på 1000-talet, skulle inte fatta särskilt mycket om vi lyckades transportera honom hit i en tidsmaskin, påpekar Johansson. Samma sak gäller för det svenska skriftspråket. Sett till de kända språkens uppkomst, nedgång, förändring och omvandling till andra ord och ljud är den genomsnittliga livstiden på ett språk ungefär 1 000 år.

Världen är således full av spännande språk. Johanssons bok går förvisso inte att använda som lexikon på resan utomlands men väl som guide till såväl förlorade som nu existerande språk. Den får mig att vilja packa min gamla ryggsäck från ungdomstiden, dra iväg på tågluff och hitta ett stimmigt kafé eller en marknadsplats där jag kan få sitta ostört och bara lyssna till hur människorna runt omkring mig pratar.

Berömd zoolog och upptäcktsresande i Afrika

Charles John Andersson (1828-1867) var son till den ökände engelske björnjägaren Llewellyn Lloyd och lämnade i ung ålder Sverige för ett strapatsrikt liv i södra Afrika. Efter att ha utbildat sig till zoolog och konservator begav han sig 1849 till England för att genom försäljning av sina samlingar få medel att genomföra upptäcktsresor. På våren 1850 fick han till slut plats på en expedition som tog honom till Sydafrika.

Han reste runt i Afrika, sköt elefanter, noshörningar, bufflar och lejon samt samlade tusentals fåglar som senare hamnade på museer. Dessutom kartlade han delar av den afrikanska kontinenten, skrev böcker och är överlag en av Afrikaforskningens pionjärer och märkesmän.

Andersson dog ung, endast 39 år gammal, sannolikt i malaria. I Peter Johanssons bok får vi följa denne bortglömde zoolog och upptäcktsresande – det är ett gripande människoöde.

Sveriges långa historia

Arkeologen, författaren och chefredaktören för Populär arkeologi Jonathan Lindström tar sig i denna bok an 14 000 år av svensk historia. Många människor passerar revy under den långa resan tillbaka i forntiden. Som fiskargumman med en stockbåt som rullator, en hjärnskadad stenyxekrigare och en faderlös tonåring som gav svenskarna ett människovärde.

Det som förenar dem alla är att de levde sina liv i det landområde som vi i dag kallar Sverige – men för flera tusen år sedan.

Lindström skildrar migrationer, koloniseringsprojekt, uppkomsten av handelsvälden och kungariken. Enskilda människoöden varvas med de långa linjerna i utvecklingen. Allt berättat på Lindströms sedvanliga vis med en sprakande glädje och en stor portion humor, och grundat på den senaste forskningen.

En renässansens Sapfo

Den kvinnliga poeten Gaspara Stampas (1523-1554) från Italien är i dag så gott som bortglömd hos allmänheten. Men hon skrev över 300 dikter och var länge hyllad som renässansens största kvinnliga lyriker. Eftersom dikterna oftast är skrivna ur en kvinnas perspektiv och berättar om starka kärlekshistorier har hon till och med jämförts med antikens Sapfo.

Dikterna handlar om svek, begär och förälskelse; känslor som många människor känner igen sig i. Johanna Vernqvist, som är fil dr i litteraturvetenskap och verksam vid Linköpings universitet, vill med den här boken som kombinerar biografi och diktsamling kasta nytt ljus över Stampas fängslande och innerliga poesi. ”Målet är att såväl Stampas som andra kvinnors litterära villkor och produktion ska synliggöras på nytt i vår samtid”, skriver hon.

Boken är illustrerad med vackra färgbilder på historiska personer, hus och motiv med kopplingar till Stampas diktvärld.

Den historiska staden

Städer är fascinerande skapelser som har en tendens att bli allt fler och växa sig allt större. Deras roll och funktion i historien har varit mångdimensionell. Allt ifrån att tjäna som små befästa militära garnisoner med ett par tusen invånare och att fungera som stora handelsmetropoler med en befolkning på flera miljoner till att ha ensamrätt på vissa varor och tjänster.

I Liv i rörelse beskrivs rörelsemönstret hos invånarna i industristaden Göteborg mellan 1900-1950. Utifrån slumpvisa urval bland mantalskontorets register följer skribenterna göteborgare över tid: när de fick sitt första jobb, bildade familj, bytte bostad och arbete och så småningom gick i pension. En bok som ger en spännande inblick i hur det var att leva i Göteborg när det svenska folkhemmet växte fram.

För den som vill läsa om kvinnor och städer i äldre tid rekommenderas Mia Skotts nyutkomna bok om självständiga yrkeskvinnor i 1700-talets Stockholm. Med fokus på kvinnliga tapetmakerskor skildras en bortglömd del av Stockholms arbets- och stadshistoria.

Ett annat tips för den som vill bredda sina kunskaper om kvinnors livsvillkor i svenska städer är att besöka utställningen ”Mitt liv som Ulla Winblad 1744–1798” på Stockholms stadsmuseum. I utställningen möter du den verkliga kvinnan bakom Carl Michael Bellmans diktade gestalt. Hon hette Maria Christina Kiellström och kallades Maja Stina.

Trevlig läsning!

Bo Eriksson