I synd och lust - hundra år av pornografi
Dec 02, 2021
I boken Såra tukt och sedlighet: Hundra år av pornografi i Sverige skildrar författarna Mariah Larsson, Klara Arnberg, Tommy Gustafsson och Elisabet Björklund porrens mångfacetterade och föränderliga natur och hur den under 1900- och 2000-talen stått i samklang med sitt samhälle.
Recension
1900-tal
Mariah Larsson, Klara Arnberg, Tommy Gustafsson & Elisabet Björklund, *Såra tukt och sedlighet: Hundra år av pornografi i Sverige (Stockholm: Natur & Kultur 2021). 253 s.
Den 11 mars 1943, mitt under brinnande krig, ringde en anonym man till chefredaktören för Social-Demokraten och tipsade om att det skulle ske en illegal visning av tyska propagandafilmer senare samma kväll. Chefredaktören begav sig i väg till adressen och anslöt sig till kön som slingrade utanför en av portarna.
Inne i salen satt omkring 250 människor, varav cirka 30 var värnpliktiga och bar uniform. Klockan 19.40 släcktes ljuset och två tyska journalfilmer med ljud lyste upp duken – det var ”ren propaganda”, skrev journalisten senare. Det var dock inte de tyska filmerna som lockat folket till den hemliga filmvisningen utan det som följde efteråt.
En speaker annonserade då ut att det först skulle visas en femtio år gammal ”fransk film”, sedan var det dags för ”Stockholmsfilmer”. Dessa var ”mycket ’ruskiga’ och upptog könsakten mellan man och kvinna, olika sadistiska ’behandlingar’, könsdelarna blottade, konstgjorda manslemmar, som användes av kvinnor”, står det i reportaget.
Det som visades i all hemlighet och som lockade besökarna var uppenbart porr, men sådana ”skämtfilmer” – skrattandet var en del av själva ritualen med att titta på pornografiska filmer – och ”snuskfilmer”, som de även kallades, var förbjudna.
Fram till 1971 var framställning och spridning av pornografi inte tillåten. Den föll under den juridiska frasen ”såra tukt och heder”, det vill säga att något gick över gränsen till vad som ansågs anständigt och moraliskt rätt. Men som kvällens ”franska film” och ”Stockholmsfilmerna” visade: förbudet hindrade inte osedligheten och pornografin från att frodas, den fann bara andra vägar.
I boken Såra tukt och sedlighet skildrar författarna Mariah Larsson, Klara Arnberg, Tommy Gustafsson och Elisabet Björklund porrens mångfacetterade och föränderliga natur och hur den under 1900- och 2000-talen stått i samklang med sitt samhälle. Det är en historia om maktförhållanden mellan män och kvinnor, om pengar och sex men också om tryckfrihet, kulturpersonligheter, porrkungar och social utsatthet.
Författarna lägger fokus på bildpornografin, det vill säga filmer och bilder i tidningar med explicit innehåll. Bilder har genomgående uppfattats som mer problematiska och farliga än skriven erotisk text. Framställningen tar sin början i Gävle 1921, med visningen av en förbjuden film som visade olika samlagsställningar inför en stillastående kamera, och slutar i dagens trafficking av flickor för sexuella ändamål, porr på internet och webcamming.
Många associerar säkert svensk porrfilm med den svenska synden. Det gjorde många i samtiden också. Sverige och den svenska samhällsmodellen à 1950-tal (med preventivmedel, aborter och sekularisering) kom för många utomlands att förknippas med frigjord sexualitet och sågs som glädjelös och överrationaliserad.
Sverige blev landet som kännetecknades av ”synd, självmordstankar, socialism och smörgåsbord”, som en amerikansk journalist skrev i New York Times 1960. Filmer som Hon dansade en sommar (Arne Mattsson, 1951) och Sommaren med Monika (Ingmar Bergman, 1953) spädde på den bilden.
I dag kan dessa filmer och andra liknande tyckas oskyldiga, men då bröt de mot ett stort tabu: att visa nakna kroppar.
Med porten öppnad vällde all slags filmer fram, trots att de i många fall var i strid med gällande lag. Flera filmer rörde sig på gränsen mellan komedi och porr, som den danska sexkomedin Mazurka på sängkanten (1970), en film som inledde gladporrvågen. Andra anspelade på sexualupplysning, som Vilgot Sjömans Jag är nyfiken – gul (1967) och Ur kärlekens språk (1969).
1970-talet blev porrens guldålder i Sverige, mycket tack vare att visning av pornografiskt material (dock ej skyltningen av detsamma) legaliserades 17 februari 1971.
Det var också under detta frigjorda decennium som den svenska porrklassikern Fäbodjäntan från 1978 kom till, en av de mest kända pornografiska filmerna i Sverige. Handlingen? En kvinna hittar ett gammalt vikingahorn som har den magiska egenskapen att alla som hör det blir upphetsade och omedelbart vill ha sex. Resten är porr.
Ja, så här håller det på. Den ena filmen efter den andra gör entré på biograferna och herrtidningar som FIB-Aktuellt, Se och Lektyr säljer som aldrig förr.
Nästa betydelsefulla brytpunkt i porrens historia blev 1990-talet med internet och persondatorn. Teknikutvecklingen har gjort pornografin mer privat och lättillgänglig. Den populära porrsajten PornHub har cirka 115 miljoner besökare varje dag och erbjuder 6,8 miljoner filmer, flera av dessa uppvisar ett skrämmande innehåll med vålds- och tortyrporr och sex med underåriga.
Porrens historia uppvisar således både en glad framsida och en mörk baksida. Boken tar förtjänstfullt upp alla sidor. Det är ett stycke lysande och eländig svensk historia som det sällan skrivs om, men som alla har en åsikt om.
Tre historievärldar av fem möjliga!
Bo Eriksson
Share