Recension

Medeltid. Litteraturhistoria

Anders Cullhed, Dante – Den förste författaren: Hans liv och värld (Stockholm: Natur & Kultur 2021). 308 s.

”Till mitten hunnen på vår levnads vandring / hade jag i dunkel skog gått vilse / och irrat bort mig från den rätta vägen.” Orden inleder ett av medeltidens främsta litterära verk: Den gudomliga komedin av florentinaren Dante Alighieri (1265–1321). Av alla de medeltida verk som förtjänar epiteten ”världslitteratur” och ”klassiker” hör Dantes verk utan tvekan till ett av de allra främsta.

Men vem var Dante? Det är svårt att dokumentera hans liv, då inte en beskrivning har bevarats till eftervärlden av hans egen hand. Ändå var han skicklig på att indirekt skriva om sig själv. Han var, som Anders Cullhed påpekar i Dante – Den förste författaren: Hans liv och värld, en styv PR-makare.

Anders Cullhed är professor emeritus i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, kritiker i Dagens Nyheter och svensk huvudman i Det nordiska Dantenätverket. I sin bok om den stora diktaren uppmärksammar han mer tiden och mannen än verket som gjorde honom berömd.

Dantes namn var egentligen Durante, men han använde uteslutande kortformen Dante. Han nämner aldrig sina föräldrar, sin hustru eller barnen i sina verk. Det var en intimsfär som han inte ville offentliggöra, konstaterar Cullhed. Men utifrån vad andra i hans närhet skrivit om honom och efter hans död vet vi i alla fall lite om hans privatliv.

Redan som ung började Dante skriva kärlekslyrik. Hans stora kärlek i livet var Beatrice, dotter till köpmannen Folco Portinari. Hon dyker senare upp i Den gudomliga komedin, om än i en allegorisk form (som symbol för kyrkan).

Den förälskade skalden gjorde några tappra försök att vinna hennes kärlek under 1270-talet men inget konkret kom ut av hans kärlekstrånande. Däremot utgjorde kärleken till henne ett uppvaknande ur ungdomens förvillelser.

Dante gifte sig till slut med en Gemma Donati. Paret fick tre söner, Jacopo, Pietro och Giovanni, och en dotter, Antonia. Dottern blev 1320 nunna i Ravenna och kallade sig då ”syster Beatricie”, sannolikt som en hyllning till faderns författarskap och till kärleken.

Av ekonomiska skäl tvingades Dante överta sin fars affärer när denne dog på 1280-talet. Den huvudsakliga inkomsten fick familjen från fastigheter på landsbygden. Vid denna tid hade Dante blivit familjefar, familjeförsörjare, fastighetsägare och ekonom, vid sidan av sitt skrivande. En tid tjänade han dessutom som soldat, för det var en våldsam tid med krig mellan olika italienska stadsstater.

Sin häftigt uppflammade kärlek, från att han första gången fick syn på Beatrice 1274 fram till det bittra slutet då hon dog, har han utelämnande skildrat i Vita Nuova (”I livets vår”). Dikterna till henne hade han skrivit under flera års kärleksvåndor, men, och detta var viktigt, hon namngavs aldrig i dikterna. Efter hennes död däremot kunde han vara mer öppen. Vid det laget hade Dante blivit en erkänd poet.

I filosofen, politikern, författaren och översättaren Brunetto Latini (1220–1294) hittade Dante en ny fadersgestalt. Inspirerad av den lärde mannen började han studera klassikerna, som Ciceros skrifter, Boethius Filosofins tröst och, inte minst, Vergilius, den poet som ledsagar Dante i Den gudomliga komedin.

Brunetto Latini skrev, Tesoretto, i vilken skildras en pilgrims resa genom en stor mörk skog. Pilgrimen nedstiger i ett berg och träffar där en person, ett slags guide, som ska hjälpa honom till frälsning. Att Dante tog intryck av den boken står klart, utan att inspirationskällan fråntar honom hans nyskapande genialitet.

Dante låter personer ur sitt liv träda fram i verken och det skapar en spänning mellan litterär konstruktion och verklighet som Cullhed fångar upp. Ta till exempel Beatrice, kvinnan som Dante så uppenbart älskade. Hon var inte enbart en litterär konstruktion utan en i högsta grad levande gestalt, också i diktningen.

I Den gudomliga komedin dyker Beatrice upp på Skärseldsbergets topp, där hon tar emot vandraren och läxar upp honom för att han varit henne otrogen.

Efter att Beatrice gick bort i en ålder av 24 år tog Dante sig andra kvinnor, gifte sig och fick barn. Nu ställs han till svars för detta – i sin egen dikt!

Dikt och liv speglar således vandra i Cullheds lärda och fascinerande bok.

En bättre ledsagare genom Dantes liv och värld, fiktion och verklighet, än Anders Cullhed får man leta efter. Likt en Vergilius i Den gudomliga komedin ledsagar han läsaren från fiktion till fakta och från mörker till upplysning.

På minussidan ligger att framställningen ibland blir rörig på grund av den stora mängden fakta som presenteras och att författaren utgår från att läsaren är väl insatt i litteraturhistorien om Dante.

Fyra historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson