Recension

Historisk roman

Daniel Kehlman, Tyll, översättare Jesper Festin (Stockholm: Albert Bonniers Förlag 2019). 333 s.

Till Eulenspiegel är en gåtfull och mytisk figur i tysk folklore. Känd som gycklare och upptågsmakare från 1500- och 1600-talens litteratur är Till – eller Tyll – en tacksam karaktär att använda i romaner. Han är en sanningssägare som trotsar makten och samtidigt ger människorna en stund underhållning i tider av fasa och djupaste ängslan. I Daniel Kehlmans senaste roman med samma namn som karaktären, Tyll, kastas vi in i det våldsamma och grymma trettioåriga kriget (1618–1648).

Daniel Kehlman är en tysk romanförfattare med den bästsäljande Världens mått från 2007 på meritlistan. Han är ett stort namn i Tyskland och i Norden, dock inte lika etablerad i engelsktalande länder.

Daniel Kehlman. Fotograf: Beowulf Sheehan.

I romanen får vi följa Tyll från när han var pojke och såg sin far Claus tillfångatas, förhöras, torteras för att slutligen avrättas som häxa. Han beger sig iväg tillsammans med en flicka och blir sedan lindansare och upptågsmakare, tunnelgrävare i den katolska armén samt hovnarr hos den pfalziska kungen Fredrik V, ”Vinterkonungen” och drottningen Elizabeth Stuart.

Tyll befinner sig alltid i händelsernas centrum. Självklart träffar han Gustav II Adolf, när svenskkungen håller möte med tyska kurfurstar för att diskutera Tysklands framtid. Gustav II Adolf beskriv som berusad och tjock men handlingskraftig.

Tyll är en pikareskroman, men samtidigt är den något annat också såsom realistisk krigsskildring och mörk fantasy. Det är en styrka med romanen, tycker jag, att den kan läsas på flera sätt. Som pikaresk, krigsskildring och mörk saga med kusliga inslag, kanske termen gotisk ligger närmare till hands. Ett centralt inslag i den gotiska romanen är till exempel labyrinttemat, och det passar onekligen in på Tyll.

Kriget och våldet finns förstås alltid där, lurande bakom träden eller i form av två häxmästare på jakt efter drakar och trollkarlar. Precis som det såg ut under trettioåriga kriget. Romanen är realistisk men på ett magiskt vis.

Svagheten ligger i romanens struktur, i storyn och i handlingens riktning. För under läsningens gång finner jag mig ofta fundera över själva handlingen: var ska Tyll bege sig nu, och varför då? Detta i stället för att bara dras med i handlingen.

Kehlman har självklart medvetet valt en berättandeteknik där Tylls öden och äventyr så att säga får spegla en kringflackande gåtfull gestalts rörelser i ett härjat och splittrat Tyskland. Det ska vara fragmentiserat, eftersom det var så det såg ut.

Men jag hade ändå önskat mig en klarare struktur och en bestämd riktning i handlingen, att den går från något, exempelvis Tyll som liten, mot något, exempelvis Tyll som gammal. Även om den gör det också, så känns det likväl inte som själva poängen med romanens berättandestruktur och gestaltning av Tyll.

Handlingen i Tyll förblir därför lika gåtfull och undflyende som den tyska upptågsmakaren Till Eulenspiegel. Om det är ett gott betyg eller ett minus, beror förstås på vad läsaren förväntar sig. Jag hoppades på mer av en sådan stor romanförfattare som Daniel Kelhman, därav ett avdrag i betyget.

Översättaren Jesper Festin har emellertid gjort ett fint arbete som förtjänar högsta betyg.

Fyra Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson