Recension

Kulturhistoria

Lotte Möller, Bin och människor: Om bin och biskötare i religion, revolution och evolution samt många andra bisaker (Stockholm: Norstedts 2019). 221 s.

Alla känner säkert till vad som händer om man råkar reta upp invånarna i en bikupa. Många är rädda för de små insekterna och viftar hysteriskt undan dem när de kommer och landar på sommarbordet. Andra låter sig frivilligt anstormas av tiotusentals vandrande och surrande bin; från ansikte och mun ned till byxlinning och naken fot. Den som vill leva på vad djuren producerar får dock vara beredd att då och då bli stungen. Det har Lotte Möller bittert fått erfara men ändå älskar hon bin – hennes bok Bin och människor är en veritabel kärleksförklaring till de små honungsproducerande insekterna.

Det finns en kort undervisande berättelse om bin i Skapelsens sedelärande samtal (1483) – vårt lands först tryckta bok – som belyser insekternas ekonomiska betydelse för medeltidsmänniskan, samtidigt som den visar hur det kan gå om man inte är beredd att betala det lilla priset.

En biodlare gjorde sig en stor förtjänst på sina bin. Problemet var bara att han ibland blev stucken då han skulle hämta sin välsmakande honung. Efter ett särdeles smärtsamt stick sade mannen hotfullt till bina: ”Jag lovar Gud och er att jag nästa gång ni sticker mig skall störta er i fördärvet och köra bort er!”

Bina gav svar på tal: ”Kära lantman, nog vill du samla in det goda, men du vill inte känna av det svåra. Uthärda du tåligt det som är bittert, om du vill ha det som är sött, annars lämnar vi dig, och du kommer inte att förtjäna något mera på oss.”

När biodlaren så än en gång blev stucken slog han rasande omkull bikuporna och förstörde dem. Bina gjorde då vad de hade lovat: de försvann från platsen.

Resultatet lät inte heller vänta länge på sig – biodlaren, ”som brukat leva i överflöd”, blev fattig och sörjde sina förlorade bin. Biodlaren sade till sig själv: ”Den som samlar ljuvligheter får stå ut med gruvligheter.” Sensmoralen är den att många kristna och fromma människor söker Kristus samtidigt som de vill njuta av världens goda; en sann kristen lever som martyr.

Nu är inte just denna sedelärande berättelse med i Lotte Möllers smakfulla honungskompott av anekdoter och berättelser, men det gör inget, för hon öser generöst ur kulturhistorien och ger oss andra litterära och historiska exempel på excentriska biodlare och bin.

Läsaren får bland annat stifta bekantskap med biodling i det romerska riket och binas roll i den fornengelska religionen och kulturen. Från antiken och långt fram i tiden har bin och bikupor jämförts med människan och våra samhällen. De har liknats vid föredömliga undersåtar i en perfekt monarki.

Honungsproduktion som mänsklig bisyssla är nästan lika gammal som synden att äta den söta läckerheten. Bina har följt människan länge. Redan i det forntida Egypten surrade det rejält kring uppställda bikupor och i utvalda träd. Antika författare som Vergilius, Cato, Varro och Columella skrev i verk med titeln De re rustica (Om agrikultur) i hyllande ordalag om dessa ”små fåglar” som genom sina mörkfärgade vaxkakor lyckades framalstra något så underbart gott och ljuvligt sött som honung.

Eller för den delen nektar, den magiska honungsdryck som gudarna drack för att vinna evig ungdom. Innan sockret slog igenom under 1800-talet var honung det enda ordentliga sötningsmedlet.

Inte undra på att de medeltida bestiarieförfattarna tillskrev djuret positiva egenskaper – och eftersom bin dessutom var samhällsbyggande djur var de, som sagt, särdeles tacksamma att använda som jämförelseobjekt och rollmodeller.

Möller skriver lärt och underhållande om såväl stora som små bisaker. Hon reser runt i världen och träffar likasinnade bi-älskare, excentriker och bi-fanatiker. Som den engelske benediktinermunken Adam som odlade fram det världsberömda och storsäljande buchfastbiet. Den som har en sådan drottning i kupan kan vara mycket nöjd och stolt, ja rent av mallig eftersom den är hett eftertraktad på marknaden och betingar höga summor.

Fotograf: Nille Leander

Nu vann inte Lotte Möllers bok Augustpriset utan det gjorde en annan bok om djur: Ålevangeliet: Berättelsen om världens mest gåtfulla fisk av Patrik Svensson. Men hon hade lika gärna kunnat ta hem segern, tycker jag.

Möllers bok är sprudlande rik på intressanta djurfakta och kulturhistoriska pärlor. Kunnig, underhållande och entusiastisk – här är det inte heller fel att tala om nördig, i en högst positiv mening – vad kan man mer begära av en fackboksförfattare? Det är dessutom en mycket vacker bok – förlaget är värd en eloge för stilfull layout!

Fem Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson