Recension

Modern tid

Lisbeth Håkansson Petré, Tisdagar med tolfterna: Nätverkande kvinnor i sekelskiftets Stockholm (Stockholm: Stockholmia förlag 2019). 266 s.

Sömmerskor, författare, fabriksarbeterskor och lärare träffades under gemytliga former för att diskutera tidens frågor och dricka te, spela biljard eller leka lekar. Syftet med de så kallade tolfterna, ett slags studiegrupper som bildades 1892, var att skapa kontakt mellan kvinnor från olika samhällsklasser. Om dessa studiegrupper och kvinnliga nätverk har Lisbeth Håkansson Petré skrivit en fascinerande bok.

Lisbeth Håkansson Petré är till vardags bibliotekarie och kommunikatör i Stockholm och har en facebooksida som heter ”Ellen Key säger”. Att Stockholm och Ellen Key verkar vara något av ett favoritämne hos författaren märks vid läsningen av Tisdagar med tolfterna: Nätverkande kvinnor i sekelskiftets Stockholm. Tolfterna var ett slags bildningscirklar för kvinnor och initiativtagare bakom föreningen var just Ellen Key och en nära vän till henne, Amalia Fahlstedt.

I fokus för tolfterna stod bildning och samhällsfrågor, inte praktiska hushållskunskaper och värderingar om skötsamhet, sparsamhet och renlighet som annars kännetecknade tidens kvinnoföreningar. Tanken med grundandet var att borgerskapets bildade kvinnor skulle träffa arbeterskor.

På mötena, samkvämen, som hölls en gång i månaden, alltid på en tisdag, samlades gammal som ung. Vissa var så unga som 13-14 år. Arbeterskorna kom direkt efter arbetet vid sju-åttatiden och stannade fram till ungefär halv elva på kvällarna då mötena avrundades. Man drack te, åt smörgås, lyssnade på föredrag och diskuterade samt sjöng och lekte.

Den som ville kunde även låna böcker ur tolfternas bibliotek. Böckerna hade de till större delen fått från Bonniers och var som regel nyutkomna. Det mest vanliga var skönlitteratur. I vanliga fall rekommenderades kvinnor att inte läsa manliga författare som Hjalmar Söderberg och August Strindberg, eftersom de ansågs osedliga, men inte inom tolfterna, där var det mesta tillåtet.

Ju längre tiden led desto mer dagsaktuella politiska frågor togs upp på mötena och samkvämen som till exempel politisk rösträtt till kvinnor. På mötena fick de lära sig mötesteknik, juridik och demokratiska processer.

En stor förtjänst med Lisbeth Håkansson Petrés bok är att författaren rör sig så obehindrat i Stockholm runt sekelskiftet. Det tyder på god research av det historiska källmaterialet och att hon är inläst på forskningslitteraturen. Med facklitterär gestaltning lyckas hon skapa hög närvarokänsla utan att göra avkall på den historiska trovärdigheten.

Petré är överlag en skicklig författare och Tisdagar med tolfterna, som är hennes debutbok, lovar således gott om framtiden.

På minussidan står dock att man ibland inte vet när i tid man befinner sig – på några ställen har Petré helt enkelt glömt att skriva ut årtal – eller vem det är som står i fokus för berättelsen. Problemet är som mest tydligt under första halvan av boken.

Tre Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson