Recension

1800-tal

Henric Bagerius, Korsettkriget: Modeslaveri och kvinnokamp vid första sekelskiftet (Stockholm: Natur & Kultur 2019). 307 s.

På 1880-talet kom korsetten att bli en symbol för tidens modeslaveri. En grupp stockholmskor förklarade krig mot klädesplagget 1885 och deras engagemang ledde till att en dräktreformrörelse uppstod som hävdade kvinnors rätt att klä sig mer praktiskt och hälsosamt. Om denna dräktreformrörelse har historikern Henric Bagerius skrivit boken Korsettkriget: Modeslaveri och kvinnokamp vid förra sekelskiftet.

Henric Bagerius är docent i historia vid Örebro universitet och har tidigare skrivit boken Olydnadens söner: Sodomi som politiskt vapen i det senmedeltida Europa (2017) samt varit redaktör för Politik och passion: Svenska kungliga äktenskap under 600 år.

Foto: Sara Mackey

Sett till denna tidigare bokproduktion blir onekligen frågan om varför en bok om damunderkläder adekvat. Ett svar ges i tackordet: hans far arbetade nästan trettio år åt att ”skapa ekonomi i formpressade bysthållare, bomullstrosor och underklänningar i nylon, och kanske kan man se det som att jag med Korsettkriget för arvet vidare – låt vara på mitt eget sätt”.

Men framför allt har han skrivit boken för att diskussionerna om de kvinnliga underkläderna har något viktigt att säga om det moderna samhällets framväxt. Korsetten blev en ”katalysator för en rad avgörande frågor: kvinnornas frigörelse, borgerlighetens samhällsansvar och nationens utveckling.” (s. 245)

Med utgångspunkt, som sagt, i ett stormigt möte i Stockholm den 7 februari 1885, där Anne Charlotte Leffler förklarade krig mot korsetten vilket inledde en dräktreformrörelse, kan Henric Bagerius visa hur kraven om nya kläder kom att bindas samman med idéer kring kvinnan och borgerligheten. Språket hos reformivrarna var väldigt revolutionärt – de manar till uppror, korståg och krig, och det talas om modeslaveri – men i praktiken var de inte lika stridslystna.

En anledning var den dubbla inställningen till korsetten, en annan den framväxande borgerligheten. Korsetten symboliserade dels modernitet, det vill säga den moderna kvinnan som frigjort sig från det agrara ståndssamhället, dels något ålderdomligt, det vill säga den insnörda kvinnan som inte fick röra sig fritt och vars kropp stod under manlig kontroll.

Medan diskussionen fördes om korsettens vara eller icke vara tog idéerna form om en reformdräkt. Tidens modedräkt korsetten var skadlig för kvinnan, besvärlig för henne att röra sig i och ful att se på.

Men där fanns också förespråkare av korsetten. De som argumenterade för korsetten menade att den inte bara upprätthöll en förslappad kropp utan stod också för moral, sans, disciplin och ordning. En korsettlös midja var ett tecken på lössläppthet och hämningslöshet, menade kritikerna.

De framförde också kritik mot dräktreformrörelsen, som de ansåg hotade samhällets patriarkala ordning och försökte luckra upp naturens motsatsförhållande mellan man och kvinna. Genus och kvinnans frigörelse kom således tidigt att förbindas med dräktreformen och kritiken/försvaret av korsetten.

Lyckades man med sin reform? Nej, på den punkten är Henric Bagerius väldigt tydlig: kvinnorna förlorade kriget mot korsetterna.

Henric Bagerius studie är välskriven, givande, informativ, underhållande, lärd, mångfacetterad och initiativrik. Han använder sig av bland annat mötesanteckningar, debattartiklar samt skönlitteratur som källor. Han är nog dessutom en av de första historikerna att använda sig av obduktionsprotokoll i syfte att utröna sanningen.

Jag saknar dock tydliga redovisningar av de teoretiska ramar han använt för att kunna identifiera, begripliggöra och förklara reformrörelsens samband med andra rörelser och idéer i tiden. Boken är, som man brukar säga i det akademiska, deskriptiv.

Till det kan även läggas en allt för informativ inledning som lämnar lite kvar för läsaren att upptäcka själv i resten av boken. Det är synd, för där finns så mycket att hämta. Men sett till helheten har Henric Bagerius skrivit en viktig studie som kommer bli ett standardverk på området.

Tre och en halv Historievärld av fem möjliga!

Bo Eriksson