Recension

Historisk roman, 1880-tal

Lars Mytting, Systerklockorna (Stockholm: Wahlström & Widstrand 2019). 407 s.

Astrid Hekne är en tjugoårig kvinna som lever i den lilla slumrande orten Gudbrandsdalen som ligger på den glesbefolkade norska landsbygden. I byn finns också den unge prästen Kai Schweigaard, som är förlovad med en kvinna från en stad men jagas av tanken på att Astrid nog är ett bättre parti som prästfru. Det är 1880-tal, en brytningstid mellan gammalt och nytt.

Prästen har också storstilade planer för bygden. Han har sålt den gamla medeltida stavkyrkan till tyska intressenter, vilka ämnar flytta hela byggnaden till Tyskland. För pengarna tänker prästen bygga upp en ny modern kyrka. Problemet är församlingen. Vad kommer alla trogna kyrkobesökare säga när han redovisar försäljningen; att församlingens förvisso kalla och dragiga men likväl deras egen gamla kyrka ska ersättas av en modern, opersonlig variant? Och vad kommer Astrid tycka?

Ett ännu större problem är vad han ska göra med de två kyrkklockorna, vilka har en alldeles speciell klang i Gudbrandsdalen. De kallas allmänt för systerklockorna och gjutningen av dem bekostades för länge sedan av en olycksdrabbad och sorgslagen far till minne av sina två döttrar, två sammanvuxna flickor, som dött i ung ålder, den ena först och några timmar senare även den andra. Astrid Hekne är dessutom släkt med dem och känner en andlig närhet till dem.

I syfte att övervaka nedtagandet av kyrkans alla bräder och byggnadsmaterial anländer den tyske arkitektstudenten Schönauer till byn. Han attraheras av Astrid och tycke uppstår emellan dem, och han dras därmed in i ett ödesdigert triangeldrama.

Fotograf: Heike Steinweg/Opale

Lars Mytting är en mycket skicklig och prisad norsk författare. Han skapade sig ett stort namn med succéer som faktaboken Ved (2012) och romanen Simma med de drunknade (2014). Systerklockorna är hans andra roman.

Lars Mytting har skrivit en historisk roman som skildrar en brytningstid i Norden. Det är smått genialt att låta handlingen kretsa kring en gammal stavkyrka och dess systerklockor, för vad symboliserade väl en stavkyrka om inte det gamla i en tid av frambrytande sekularisering och modern arkitektur?

Lars Mytting kan sitt litterära hantverk. Personkaraktäristiken är trovärdig och övertygande. Miljöerna likaså. I en scen i början av boken sitter till exempel församlingen i sin kylslagna kyrka och lyssnar tålmodigt på prästens mässande.

Kölden arbetar sig nedifrån upp, från tårna upp mot benen. Lite bättre blir det när när de får stå upp och sjunga, då passar de på att röra sina stela fötter och ben. Den immiga andedräkten stiger ur de sjungandes munnar och tunna snöflingor faller ned i kyrkorummet när vinden drar genom det dragiga taket.

Sådana scener finns det gott om i boken. Det är skickligt gjort och känns mycket övertygande. Lars Mytting lyckas således kombinera historisk autenticitet med skröna och övernaturlig berättelse som leder tankarna till Selma Lagerlöf.

En njutning att läsa! Rekommenderas!

Fem Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson