Recension

Antiken och i dag

Mary Beard, Kvinnor & makt: Ett manifest, översättning av Annika Hultman Löfvendahl (Stockholm: Norstedts 2018). 126 s.

Mary Beard är professor i antikens historia vid Newnham College i Cambridge och redaktör för den klassiska litteraturen på Times Literary Supplement. Hon har även en egen blogg på den anrika veckotidskriften. Hon är en av världens mest kända antikenvetare och har varit programledare i flera BBC-produktioner. Kort sagt: hennes ord, såväl det skrivna som det talade, väger tungt.

I Kvinnor & makt, boken bygger på två föreläsningar, behandlar Mary Beard de mekanismer som tystat kvinnor ända sedan antiken och som ligger djupt begravda i den västerländska kulturen. Det handlar om mekanismer som har gjort – gör! – att kvinnor inte tas på allvar och avskiljer dem från maktens centra. ”När det handlar om att tysta kvinnor har den västerländska kulturen övat sig i tusentals år.” (s. 11)

Mary Beard målar med både bred och tunn pensel, och dragen går från antiken fram till i dag. Det har funnits en lång tradition att osynliggöra och placera munkavel på kvinnor. Allt sedan antiken har det varit regel att kvinnor inte ska tala offentligheten. När kvinnor tillåtits tala, som under 1800-talet, har ämnena nischats in på ”kvinnors saker ” såsom barnafödsel, barnuppfostran och husliga ting.

Mary Beard är inte nådig i sin kritik av den västerländska traditionen. Det råder kvinnohat i kulturen slår hon fast med tordönsstämma. Det är ett olöst ”könskrig” som pågått från antiken fram till i dag. Här har männen fortfarande mycket att lära, uppenbarligen.

Bokens andra del – det andra föredraget – handlar om kvinnor vid makten och är också det skrämmande läsning. Med utgångspunkt dels i sina egna erfarenheter som kvinna och professor, dels i Donald Trump, eller trumpism som det heter numera, skildrar Mary Beard en värld där kvinnor har oerhörda svårigheter att passa in eftersom den är så manligt kodad.

I detta sammanhang gör hon en gång för alla upp med den seglivade antika amasonmyten – huruvida de har existerat eller ej. Hon skriver: ”Fortsätt drömma, den som vill! Den bistra sanningen är att amasonerna var en grekisk manligt myt.” (s. 74)

En könskodad dröm var den redan från början, för det var männens skyldighet att rädda civilisationen från kvinnligt styre. På så sätt har också makt och män blivit synonymer på både ett medvetet och omedvetet plan.

Något som Hillary Clinton och Angela Merkel bittert fått erfara. Mary Beard ger flera exempel på grova förlöjligande som Donald Trump och hans anhängare, pöbeln, systematiskt utsatt dessa två kvinnliga toppolitiker för.

Hennes bok kan sammanfattas med att det har varit och är mycket svårare för kvinnor att lyckas, och lättare att misslyckas. Därför måste makten omdefiniera sig själv och börja släppa in kvinnor.

Trots att Mary Beard är väldigt tydlig med vad hon anser och känner är boken ändå svår att bedöma och värdera. Den är mer en politisk pamflett, ett manifest, och inte en historisk bok. Allra bäst är Mary Beard när hon rör sig i den antika världen. Där, trots utbrett kvinnohat och allmän misogyni, är hon i sitt esse och trivs som fisken i vatten.

Fotograf: Caterina Turroni och Lion TV

Hur står sig Kvinnor & makt i förhållande till hennes andra bästsäljande böcker såsom SPQR: Historien om det antika Rom (2016) och Pompeji: Livet i en romersk stad (2010)? Dessa två böcker rör sig på en helt annan facklitterär nivå än manifestet, även om Kvinnor & makt har något viktigt att säga och Mary Beard är en tung röst.

Tre Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson