Recension

Andra världskriget och tecknad historia

Nora Krug, Heimat: Ett tyskt släktalbum, översättning av Karin Andrae, svensk handtextning Jens Andersson (Stockholm: Norstedts 2019). opaginerad.

Tecknaren och författaren Nora Krug inleder sin seriebok Heimat: Ett tyskt släktalbum med att återberätta ett gammalt barndomsminne. När hon var sex år gjorde hon sig illa i en olycka med rullskridskor och fick då ett plåster, en tysk hansaplast, på knät av sin mor. Hon avslutar anekdoten med förklaringen: ”Det är det mest orubbliga plåstret på planeten och det gör ont när man sliter bort det för att titta på sitt ärr.”

Det är en talande bild för vad Nora Krug sedan gör i sin memoarbok, en släktkrönika i tecknad form: hon sliter bort skyddshöljena i sitt liv. Kvar finns till slut bara ett ärr.

Andra världskriget var närvarande genom författarens hela barndom. Hennes båda föräldrar var tyskar och Nora Krug upplevde det som något skamfullt. En kollektiv skuld vilade som en tung blöt filt över det tyska samhället och hon flyttade till slut till USA. Där gifte sig hon sig med en judisk man från New York.

I New York började Nora Krug leva på sin tecknande penna, något hon gör alltjämt. Men känslorna hann till slut ikapp henne, de som hon ville fly från genom att lämna Tyskland. Hon förlorade sitt Heimat och vill nu söka sig bortom den abstrakta skammen samt ställa frågorna som verkligen är svåra att ställa; de ”om min egen hemstad, om min fars och mors familj”. Författaren söker sig tillbaka till barndomen, till början, till det som påverkade hennes föräldrar och därmed också hennes eget liv.

Två personer dyker upp i hennes sökande. Den ena är farbrodern Franz-Karl, som tjänade som SS-soldat och stupade i kriget vid den italienska gränsen, endast 18 år gammal. Sen har vi morfadern Willi, som till en början arbetade som privatchaufför åt en judisk affärsman men slutade och gick med i NSDAP.

Om dessa två personer och hennes båda föräldrar kretsar det mesta av berättelsen. Berättelsen syftar till att finna sanningen om de tyska släktingarnas liv under nazismen, för att utröna om de var medlöpare eller ej. Var de verkliga nazister?

Fotograf: Nina Subin

Nora Krugs släktkrönika är historia som konfrontation av det förflutna. Det är en emancipatorisk historieskrivning; författaren, eller snarare berättarjaget, vill finna sin plats i historien och göra sig av med skuldkänslor. Således handlar hennes berättelse mer om författarens identitet än att fastställa wie es eigentlich gewesen.

Till formen utgör Heimat en seriebok, men inte vilken seriebok som helst, utan en collageroman/collagedokumentär. Nora Krug varvar teckningar, med fotografier, brev, dokument, miniessäer, faktarutor, utdrag ur skoluppsatser och prov med mera.

Jag vill lyfta fram särskilt faktarutorna, de är oerhört underhållande och lärorika. Här får vi veta allt onödigt om tyska viktiga saker: om som sagt hansaplåster, men också om ringpärmen, skogen, svampplockning, varmvattenflaskan och så vidare. Hela tiden ges det kopplingar till hennes egen livsberättelse och till huvudproblemet med Heimat, detta tyska begrepp som är omöjligt att översätta till något annat språk, men vars grundbetydelse är ”hem” i en vid mening.

Min uppfattning är att Nora Krugs collageroman/collagedokumentär är riktigt underhållande, trots ett seriöst och tungt ämne. Kanske är humor bästa vägen till att hantera tung skuld och svår skam. Om det allvarliga budskapet i en berättelse bakas in i en underhållande och färgglad form blir det mycket lättare att ta det till sig.

Fyra Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson