Recension

Historisk serie

Dick Harrison, Trettioåriga kriget, Världens dramatiska historia (Lund: Historiska Media 2018). 160 s.

Dick Harrison, Digerdöden, Världens dramatiska historia (Lund: Historiska Media 2018). 160 s.

Dick Harrison, Vikingarnas historia, Världens dramatiska historia (Lund: Historiska Media 2019). 170 s.

Dick Harrison, Brittiska imperiet: Uppgång och fall, Världens dramatiska historia (Lund: Historiska Media 2019). 170 s.

Bokförlaget Historiska Media har startat en ny serie som de kallar Världens dramatiska historia. I denna förmedlas historia i ett kortare och mer lättillgängligt format. Som ciceron på denna världshistoriska, ja globala resa i tid och rum har de valt professor i historia Dick Harrison.

Dick Harrison tillhör utan tvekan en av vårt lands mest kända popularisatorer av historia. På hans verklista står i dag ett femtiotal böcker, däribland även några skönlitterära alster. Han är dessutom känd från tv och radio och är en mycket uppskattad och ofta anlitad föredragshållare ute i landet.

De två första titlarna i denna serie är Digerdöden och Trettioåriga kriget, de kom ut förra året.

Båda titlarna bygger på hans tidigare böcker. Att i koncentrerad form publicera korta och effektiva sammanfattningar av sina egna verk är inget fel, tycker jag, under förutsättning att detta också framgår på något vis, vilket det görs i Harrisons båda böcker. Vinsten ligger i urvalet av fakta och berättelser, i den koncentrerade pedagogiska formen som blir konsekvensen av att böckerna ska vara korta, ungefär 160–170 sidor.

De två senare titlarna behandlar vikingarnas historia och det brittiska imperiets uppgång och fall.

Personligen hade jag störst behållning av Brittiska imperiet: Uppgång och fall. Detta därför att ämnet är så osvenskt och inte har behandlats i lika hög grad utanför det akademiska fältet. Det är dessutom ett stycke globalhistoria, ett ämne och en forskningsinriktning jag alltid tyckt mycket om och är intresserad av, utan att det skrivs ut.

Jag läste förut Dick Harrisons två band om Englands historia – de två böcker som ligger till grund för denna kortare variant – men var inte helt övertygad, då jag tyckte framställningen var för lång och för inriktad på politisk historia. Nu däremot, i det kortare formatet, fungerar Harrisons framställning alldeles utmärkt som en introduktion i Englands och det brittiska imperiets historia.

Serien Världens dramatiska historia är tänkt att löpa på. Två nya titlar kommer i höst: en om Nordiska korståg och en om Atlantis och andra myter. Vi får se om det håller i sig, att det inte går för fort med skrivandet och uppkommer slarvfel och annat elände som ställer till problem vid läsningen. Jag håller tummarna, för det behövs verkligen bra historieintroduktioner på vår svenska bokmarknad när förlagen hellre tycks vilja satsa på ämnen som yoga, hur man syrar grönsaker och böcker skrivna av kändisar.

Möjligen är det så att Dick Harrisons styrka som författare, på sätt och vis också som historieförmedlare i tv och radio, ligger i detta korta, effektiva format – han är duktig på att ”leverera” som det heter numera.

För den som snabbt vill orientera sig om något historiskt ämne men inte hinner eller orkar ta sig igenom en 300 eller 400 sidor tjock bok är serien Världens dramatiska historia ett bra val. Böckerna är väl strukturerade, genomtänkta och bygger på gedigen research inom sina ämnesområden.

Dick Harrison är en kunnig ciceron på denna världsomsegling över havet, en färd som tar oss från vikingar, resande pestbakterier, svenska trupper i Tyskland och fram till det Brittiska imperiets globala uppgång och slutliga fall.

Det är med andra ord god populärhistoria som presenteras och förmedlas.

På minussidan ligger frånvaro av fördjupning och utblickar men det hör ju så att säga samman med det korta formatet. Man kan inte begära att en bok ska vara både kort och lång, enkel och svår, lättillgänglig samtidigt som den ställer höga krav på läsaren. Det är en fråga om tycke och smak – och läsbehov.

Att dock verken bygger på tidigare böcker påverkar i detta fall betyget, även om det inte är något fel på själva faktapresentationen och förmedlingen. Den stora prestationen med att forska och skriva ihop sina iaktagelser är, som jag ser det, redan gjord, och därmed också värderad och bedömd i andra, tidigare sammanhang.

Tre Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson