Recension

Litteraturhistoria, 1900-tal

Kjell Espmark, Martin Lamms ögonblick (Stockholm: Norstedts 2018). 150 s.

Professorn i litteraturhistoria Martin Lamm (1880–1950) är något av en gåta. Han hade en enorm arbetskapacitet, skrev flera betydelsefulla vetenskapliga verk – flera av dem läses än i dag – och var en mycket uppskattad föredragshållare. Men samtidigt led han av depressioner, sömnlöshet och paranoia som tidvis gjorde honom oförmögen att arbeta. Kjell Espmark har tagit sig an Martin Lamm i en mycket fin minnesbok. Han utesluter inte möjligheten att den store litteraturvetarens tragiska död – han blev påkörd av en spårvagn den 5 maj 1950 på Skeppsbron i Stockholm – i själva verket var självmord.

Det finns ingen egentlig biografi över Martin Lamm, varför Kjell Espmarks bok fyller en viktig forskningslucka. Det är dock ingen renodlad biografi som akademiledamoten och poeten Espmark skrivit. Till både form och innehåll liknar texten mer långessän och han varvar dessutom fiktiva inslag, romanskrivande, med litteraturhistoria.

Boken är uppbyggd som en serie ögonblicksbilder, ungefär som snapshots. Vissa bilder är verkliga, andra påhittade och fiktiva. Espmark sätter samman dessa i syfte att komma fram till en identitet, att ge ”en levnadskurva, ja, kanske till och med kasta ljus över den sista bilden”. Den sista bilden, som får både inleda och avsluta boken, är när Martin Lamm kastas i luften, påkörd av en spårvagn.

Fotograf: Cato Lein

Kjell Espmarks metod, om man så vill, är att försöka se genom Lamms ögon. Som han formulerar det: ”Minnestecknaren har här stigit in i Lamms tid och tagit plats vid hans sida för att betrakta verkligheten utifrån de förutsättningar den tiden erbjöd.” (s. 150)

Metoden kan tyckas effektsökeri, ett slags metaestetik i poetiskt syfte, men är det inte. Det är i själva verket en mycket genomtänkt metod. Dels ligger valet av synvinkel i linje med Martin Lamms egen metod till exempel när han skrev verken om Strindberg, Swedenborg och Almqvist. Dels är det samma tillvägagångssätt som alla uttolkare av texter och liv sysslar med: att med hjälp av inlevelseförmågan försöka gestalta och förstå det förflutna, oavsett person och tid.

Espmarks bok kan därför ses som en plädering för en inkännande litteraturvetenskap som har sina idéhistoriska och filosofiska rötter i den humanistiska hermeneutiken såsom den utvecklats av bland annat Hans-Georg Gadamer (1900–2002).

Det biografiska stoffet, biografiska fakta, underordnas således metoden och serien av påhittade och verkliga ögonblicksbilder. Häri ligger min enda invändning mot Kjell Espmarks stilistiskt fina och elegant utförda studie av Martin Lamm – att den inte är en riktig biografi. Den som vill läsa en life and letters biografi över Martin Lamm får därför vänta ett tag till. Kjell Espmarks bok kommer emellertid bli en given fördjupnings- eller bredvidläsning till en sådan mer heltäckande och faktatung biografi.

Hur var då Martin Lamm som person? Enligt Kjell Espmark var han en irrationell, hyperkänslig och nervös person, tidvis svårt sjuk, men samtidigt var han också en typisk förnuftmänniska, faktatrogen och redovisande.

Sin finstämmiga personteckning varvar Espmark med lärda utvikningar om Swedenborg, Almquist, 1700-talets vittra värld, Thomas Torild, August Strindberg och dramat, framväxten av den moderna dramatiken och så vidare. Allt detta och mer därtill lyckas Kjell Espmark fånga i sin serie av ögonblicksbilder.

Rekommenderas! Fem Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson