Recension

Tidig modern och modern tid

Anna-Brita Lövgren, Staten och folk på väg: Pass i Sverige från Gustav Vasas tid till 1860 (Lund: Nordic Academic Press 2018). 191 s.

Vi har kunnat resa utan pass inom Norden mer än ett halvt sekel och cirka två decennier tillbaka även inom stora delar av Europa. Men så har det inte alltid sett ut. Dessförinnan krävdes pass både för resor utrikes och inom landet. I Staten och folk på väg studerar historikern Anna-Brita Lövgren (1933) passets historia, från Gustav Vasas tid till 1860.

Men vad är ett pass? Frågan kan tyckas onödig eftersom vi alla väl vet vad ett pass är för något. De flesta av oss har ett liggande hemma som vi tar fram när vi åker på utlandssemester. Om vi saknar ett beger vi oss till polismyndigheten för att skaffa ett nytt eller förnya ett gammalt. Men passens utseende och innehåll har faktiskt skiftat över tid.

Beteckningen ”pass” började användas i Europa under senmedeltiden och början av 1500-talet. Ordet går att härleda från franskans passer (passera) och port (hamn), det som på franska blev passeport. Passen användes inte enbart för att korsa utrikes gränserna utan i lika hög grad för att kunna resa inom det egna landet.

Passets främsta funktion har varit att visa den resandes identitet och att personen hade rätt att färdas på tillåtna vägar. Men passen – eller ”vägabrev” som de kallades i Sverige på 1500-talet – var inte standardiserade utan anpassades efter det enskilda fallet. Resmålet var till exempel alltid utsatt. Framme vid resans mål fick personen skaffa ett nytt pass.

De som utfärdade passen – kung, ämbetsmän, ståthållare och befallningsmän med flera – gjorde det av olika anledningar. Kung Gustav Vasa till exempel, som regerade 1523–1560, använde pass för att förhindra att bönderna utnyttjades otillbörligt av resande ämbetsmän och adelsmän, vilka hade rätt till mat, husrum och transport, så kallade gästning och skjutsning. De hade bara rätt till gratis hjälp från allmogen ifall de reste i kunglig tjänst.

Han ville dessutom kontrollera vilka som rörde sig i rikets gränstrakter. Några upprorsmakare som reste fritt i landet och uppviglade allmogen ville han inte se igen, en läxa han lärde sig av Dacke upproret (1542–1543).

På 1600-talet inrättades gästgiverier och med 1649 års krögar- och gästgiverareordning bestämdes hur dessa inrättningar för resande i landet skulle finansieras och drivas. Passen började nu även reglera vilka hjälpmedel – logi och skjutshästar – den resande fick utnyttja.

Under 1600- och 1700-talen blev det vanligt att landshövdingen skrev ihop handlingarna. I slutet av 1600-talet och början av 1700-talet började även tryckta pass utfärdas, dessförinnan var de handskrivna.

Under 1700 – och 1800-talen blev det viktigt för myndigheterna att kontrollera så kallat ”löst folk”. Det handlade om vandrarfolken, det vill säga kringvandrande grupper såsom resandefolken. Dessa grupper av människor var ständigt misstänkta för spioneri, stöld och trolldom. Antingen skulle de fördrivas ur landet eller sättas i allmänt arbete. Pass fick nämligen endast utfärdas till människor som var bofasta eller försörjde sig på tillåtet sätt.

Och så här håller det på. Passhandlingar anpassades efter den kungliga politiken och myndigheternas intressen. Passkyldigheten upphörde i Sverige 1860 men återinfördes under första världskriget. År 1954 tilläts svenska, danska, norska och finländska medborgare resa fritt i Norden och 2001 anslöts Sverige till Schengenkonventionen vilken ger invånarna inom passunionen rätt att resa fritt inom största delen av Europas länder.

Anna-Brita Lövgrens bok täcker en viktig forskningslucka, för det finns inget heltäckande arbete över passväsendets historia. Som akademisk studie är Anna-Brita Lövgrens bok noggrann genomförd men för beskrivande och i avsaknad av teoretiska resonemang om makt och ordning.

Som historisk bok däremot är det en god sak – frånvaron av teorier och utläggningar kring metod gör att fler läsare kan ta till sig studiens resultat. Den som vill skaffa sig ett historiskt perspektiv på de stora flyktingströmmarna i världen bör läsa Anna-Brita Lövgrens bok. Människor på flykt vet hur viktigt det är att kunna visa upp en handling – och hur dyrt det kan vara att komma över ett pass.

Tre Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson