Recension

Andra världskriget

Philippe Sands, Vägen till Nürnberg: En berättelse om familjehemligheter, folkmord och rättvisa, översättning av Manne Svensson (Stockholm: Albert Bonniers förlag 2018). 403 s.

Det här är en bok med tre huvudpersoner: två internationellt verksamma jurister och författare under Nürnbergrättegången samt författarens egen morfar. Det som förenar de tre är, utöver att de alla var judar, staden Lviv, även känd som Lemberg och Lwów, i västra Ukraina. De hade alla en bakgrund där och förlorade många av sina släktingar när nazisterna tog över.

Philippe Sands är till vardags advokat med inriktning på internationell rätt samt juridikprofessor vid University College London. Vägen till Nürnberg blev hans internationella genombrott som författare och har bland annat utsetts till årets fackbok i England 2016. Den har även rönt stor uppmärksamhet i Sverige.

Fotograf: Antonio Zazueta Olmos

Det ska sägas med en gång: Philippe Sands Vägen till Nürnberg är en mycket bra bok. Genom att väva in sin egen personliga historia – jakten efter morfaderns Leon Buchholz bakgrund och historia under andra världskriget – med de båda andra personerna, Raphaël Lemkin och Hersch Lauterpacht, skapar han en fascinerande historisk väv av orsaker och sammanhang.

När vi i slutet av boken kommer fram till själva Nürnbergrättegångarna, vars syfte var att rannsaka ledande nazister, ligger inte fokus primärt på de begångna hemskheterna från nazisternas sida, utan på folkrätten och krigets lagar. Således gräver inte Philippe Sands fram smärtsamma historier ur Förintelsens enorma arkiv, även om exempel på sådana också finns i boken, utan skildrar i stället kampen som fördes mellan två juridiska begrepp.

Det ena var ”Brott mot mänskligheten” som förfäktades av Hersch Lauterpacht. Det andra var ”Folkmord” som myntades och förespråkades av Raphaël Lemkin. Segrade gjorde brott mot mänskligheten; folkmord dyker endast upp i några pläderingar. Det uppfattades som alldeles för djärvt att använda begreppet folkmord i domarna. Det tog bort fokus från individens rättigheter och kunde ställa grupper mot varandra, ansågs det.

Det ges flera överraskningar i boken när det gäller författarens egen släkthistoria, varför denna inte tas upp här. Nämnas kan dock att berättelsen på ett mycket skickligt vis knyts samman med de andra två huvudpersonernas historia och leder fram till Nürnbergrättegångarna.

På minussidan ligger att författaren kommen ungefär till mitten av boken tappar fokus; han snöar in sig för mycket på sin egen och morfaderns livshistoria, vilket gör att den större berättelsen om vägen till Nürnberg hamnar i skuggan av det familjära och rent anekdotiska. I synnerhet avsnitten som bara utgör sidospår och blindspår i jakten efter sanningen hade kunnat kortas ned eller helt tagits bort.

Summa summarum: Philippe Sands har skrivit en spännande, intressant och nydanande historia om nazisternas förbrytelser genom att utgå från rättegångarna i Nürnberg och hur de båda begreppen folkmord respektive brott mot mänskligheten skapades för att hantera juridiskt nazisternas illdåd.

Rekommenderas! Fyra Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson