Recension

1900-tal

Klas-Göran Karlsson, Det moderna trettioåriga kriget: Europa 1914–1945 (Stockholm: Natur & Kultur 2019). 343 s.

Andra världskriget (1939–1945) utgjorde kulmen på de problem som grott sedan 1914 och kan ses som en fortsättning, eller snarare avslutning, på första världskriget, som avslutades 1918. Båda krigen lämnade förödande spår på den europeiska kontinenten i form av krigsoffer, svält och farsoter. Både civila och soldater drabbades. I sin nya bok Det moderna trettioåriga kriget: Europa 1914–1945 tar Klas-Göran Karlsson sig an världshistoriens våldsammaste epok.

Klas-Göran Karlsson är professor i historia vid Lunds universitet och har främst intresserat sig för europeisk samtids- och 1900-talshistoria, terror och folkmord samt historiebruk. Han har skrivit boken Folkmordens historia som bland annat behandlar den ungturkiska regimens aggressiva nationalistiska politik, som under första världskriget ledde till ett folkmord på en miljon armenier och andra kristna. Han räknas som en svensk nestor inom forskning om historiebruk.

Och historiebruk och historiemedvetande finns självklart med i hans senaste bok; det utgör en given referenspunkt och position från vilken första och andra världskriget samt mellankrigstiden betraktas. Han rör sig ledigt mellan då och nu samt visar hur historiebruk spelade roll också för historiska aktörer som Adolf Hitler, Josef Stalin och Benito Mussolini.

Ta till exempel dolkstötslegenden, som ju gjorde gällande att Tyskland egentligen stod obesegrad i slutstriderna under första världskriget. Det var i stället socialdemokraterna i Berlin som med sin novemberrevolution ”förrådde” Tyskland genom att förhindra armén från fortsatt krigsföring. Denna nonsens tanke fångades upp av bland andra Adolf Hitler som gjorde det till en historisk ideologisk grundbult i nazistisk ideologi och historiesyn. Det är blott ett av många exempel på historiebruk som integreras elegant i texten och i den historiska analysen av Klas-Göran Karlsson.

Även om boken inleds med det första världskriget och avslutas med det andra, är det mellankrigstiden som främst intresserar författaren. Han beskriver grusade förhoppningar, storslagna politiska visioner som blev till aska för resa sig likt en fågel Fenix fast i en drakes skepnad (nazism, fascism och kommunism) och kulturens kris 1919–1939. Han följer främst den politiska och ideologiska utvecklingen.

Jämförelsen med trettioåriga kriget i bokens titel kan kanske tyckas sökt, men är det inte vid en läsning av boken. Klas-Göran Karlsson är tydlig med att säga att det handlar om två olika krig och två olika sekler. Men strukturella likheter kan ändå iakttagas, som till exempel lidandet för det stora antalet civila på grund av krig, mobiliserandet av stora befolkningsgrupper, spontana och systematiska grymheter och våldsexcesser, svält och farsoter samt ett kontinuerligt pågående krig mellan stater och som rena inbördeskrig.

En styrka med boken förutom författarens beläsenhet, klara och analytiska blick samt stringenta framställningsform, utgörs av de utomeuropeiska utblickarna. Den modernitet – det moderna i bokens titel – som Klas-Göran Karlsson menar utmärkte, på gott och ont, mellankrigstiden finner han också på en global nivå.

Den japanska moderniseringen hade exempelvis påtagliga likheter med den tyska och sovjetiska: en ekonomisk tillväxt, främst i landets städer, samtidigt som landets industri utvecklades snabbt. ”Liksom i Sovjetunionen lades tonvikten på den tunga industrin, medan jordbruket som på andra håll i världen under 1920-talet led svårt. /…/ En våldsam militär upprustning, som hade få motsvarigheter i andra länder, och ytterligare exploatering av östasiatiska marknader bidrog också till att landet kunde komma över depressionens verkningar.” Som kronan på verket ockuperade japanerna 1932 Manchuriet som blev en japansk lydstat med en egen kejsare. Och ingen stormakt reagerade.

En annan styrka med Klas-Göran Karlssons bok är jämförelserna mellan det nazistiska Tyskland, kommunistiska Sovjetunionen och det fascistiska Italien samt Mustafa Kemal Atatürks Turkiet. För som han återkommer till i boken: perioden 1914–1945 utgjorde också folkmordens decennier. ”Krig och folkmord är grannar i historien.” Påpekar han med rätta.

På minussidan ligger frånvaron av historisk konkretion i språket (det blir lite väl akademiskt emellanåt) och redogörelse. Det är en konsekvens av att aktörerna lämnas därhän och fokus läggs på strukturer och långa linjer i utvecklingen. Den vanliga människan är huvudsakligen med som en dödssiffra i antingen folkmorden, på slagfälten eller i de politiska utrensningarna, inte som verkliga personer av kött och blod.

Klas-Göran Karlsson har skrivit en initierad, viktig, analytisk och engagerande bok om ett fascinerande, aktuellt och skrämmande ämne. Vid läsningen väcks den otäcka känslan av att boken lika mycket beskriver vår egen tid som den hemska och krisande mellankrigstiden.

Rekommenderas! Fyra Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson