Recension

Henrik Berggren, Landet utanför: Sverige och kriget 1939–1940 (Stockholm: Norstedts 2018). 483 s.

Den 1 september startade det andra världskriget. Sverige räknade med att klara sin neutralitet på samma sätt som under första världskriget. Men sedan följde finska vinterkriget 30 november 1939 till 13 mars 1940 och det tyska angreppet på Norge och Danmark i april 1940, och Sverige drogs in i ett besvärligt vågspel.

I sin nya bok Landet utanför berättar historikern och författaren Henrik Berggren om hur illa utrustad svenska armén var, om en främlingsfientlig och isolationistisk stämning samt hur kommunister internerades under kriget. Samtidigt skildras ett bekymmerslöst liv i städernas nöjeskvarter där biograferna gick för fullt och människor blev förälskade.

Boken är skriven på två nivåer. På den ena, den övre nivån, skildras den svenska regeringen samt ”landets elit av diplomater, höga militärer, journalister och intellektuella”, ”the usual suspects” skriver Henrik Berggren ursäktande. Han behöver verkligen inte be om ursäkt: för dem som inte är pålästa om världskriget är det välbehövlig information.

På den andra nivån gestaltas den lilla historien med hjälp av dagböcker och brevsamlingar. Bland personerna som lyfts fram återfinns Axel Wenner-Gren, Ivar Lo-Johansson, Barbro Alving (Bang), Karin Bergman, Astrid Lindgren och Gustav Eriksson med flera kända och okända namn.

Hans metod är att försöka leva sig in i de historiska subjektens horisonter samtidigt som han långsamt och metodiskt för den stora berättelsen om Sverige under andra världskriget framåt månad för månad, vecka för vecka, dag för dag, ja ibland även timme för timme. Tack vare att han närmar sig de stora avgörande händelserna från de historiska subjektens egen horisont förstår vi också bättre hur osäkert allt tedde sig, hur skör neutraliteten var och varför regeringen agerade som den gjorde med bland annat eftergifter åt Tyskland.

Vi förstår varför Sverige ”svek” Finland när det angreps av Sovjetunionen och att man inte heller gjorde något när tyskarna angrep Danmark och Finland. Denna historiska förståelse innebär inte att hålla med i de moraliska övervägande som regeringen gjorde, utan visar bara hur man uppfattade alternativen.

Landet utanför utgör del ett i en trilogi om Sverige under andra världskriget. Det är välbehövligt med en sådan serie, för det behövs en syntes över Sveriges roll och insatser under andra världskriget.

En stor del av boken ägnas åt 1939 års upptrappning mellan Sovjetunionen och Finland, det som slutar i finska vinterkriget och det svenska sveket. Det är uppenbart att man från både svenskt och finskt håll till en början hade en stark övertygelse om att Staling inte skulle angripa Finland. Det var en kombination av naivitet och försiktig bedömning av hotbilden. Men man måste komma ihåg att vid den tidpunkten var inte Molotov-Ribbentroppakten känd, överenskommelsen mellan Tyskland och Sovjetunionen om en icke-angreppspakt.

När väl kriget bröt ut valde den svenska regeringen en försiktig linje. Först efter ett par månader gav regeringen utåt och offentligt sitt stöd åt de svenska frivilliga som reste över för att strida på finnarnas sida. Samma sak gällde 1940 års tyska anfall på Danmark och Norge. Henrik Berggren beskriver ett Sverige där den nordiska solidariteten var underordnad rädslan för att bli indragen i kriget.

Det går att lära sig av historien. Hur mycket tvi än tycker och tror oss vara befryndade med våra nordiska grannar finns det likväl inget, absolut inget, som garanterar, sett till historien, att vi rycker ut till varandras försvar och hjälp i tider av yttersta nöd och krig.

Jag hoppas att de två efterföljande delarna håller samma höga standard som denna första inledande bok, för om han lyckas med sin föresats har Henrik Berggrens trilogi potentialen att bli en klassiker i paritet med Peter Englunds serie om första världskriget.

Fotograf: Göran Segerholm.

Varför inte Henrik Berggrens bok blev Augustnominerad förblir för mig en gåta. Henrik Berggren är en perfekt guide genom det snåriga andra världskriget. Det är spännande, kunnigt och riktigt bra genomfört!

Rekommenderas varmt! Fem Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson