Essä

Vetenskapen omförtrollar världen

Att få uppleva något sällsamt, att se bortom tingen, kanske även in i dem, är som regel inte något vi är med om varje dag. Det kan handla om att komma till insikt om något vackert och väsentligt i hela vår existens och som säger något väsentligt om kosmos. Det är en inblick i tillvaron som väcker förundran och gör världen mera magisk.

En som sett det magiska ljuset är forskaren och författaren Caspar Henderson, som är aktuell med en vetenskapsfilosofisk och kulturhistorisk betraktelse över den moderna världens sällsamheter: A New Map of Wonders: A Journey in Search of Modern Marvels (2018).

Han hänförs av vetenskapens landvinningar och ser under vart han än vänder blicken, ja till och med hemma i sitt eget kök tillsammans med sin femåriga dotter. Ett märkligt ljusspel, som visade sig bero på att solens strålar reflekterades i ett par fönster en bit därifrån, fick honom att gapa av hänförelse. Upplevelsen blev till en bok. Med hjälp av filosofi, historia, konst, religion, naturvetenskap och teknologi delar han med sig av sin fascination av en förtrollad värld.

Den som mot all förmodan trodde att världen skulle ha förlorat sin magi, blivit avförtrollad som sociologen Max Weber slog fast år 1917, har nämligen missförstått tingens ordning. Sedan den store vetenskapsmannen formulerade tesen om avförtrollning – att de ”magiska” banden som hållit samman människan med natur och kosmos klipptes av genom det tidiga 1900-talets sekularisering, byråkratisering och naturvetenskap – har en omförtrollning av världen ägt rum.

Vad har väl fantasygenrens och SF:s spridning och blomstring på 1900-talet varit annat än en ren framgångssaga? Vad är väl Sherlock Holmes annat än en osannolik trollkarl, en magiker, som med hjälp av vetenskapliga metoder löser till synes omöjliga brott? Caspar Hendersons bok är ett bidrag till en pågående omförtrollning men i en vetenskaplig genre.

Han låter den gamla tanken om världens sju underverk få organisera upplägget men med ett annat innehåll än antikens hängande trädgårdar och Herkules stoder. De så kallade underverken som han uppmärksammar följer dessutom på varandra efter regeln om utveckling (”the principle of emergence”), att nya egenskaper och beteenden uppkommer ur enklare delar.

I vanliga fall arbetar vetenskapen på motsatt sätt, att den analyserar sönder i mindre beståndsdelar. Men Caspar Hendersson vill med hjälp av vetenskapen se helheter. För honom ligger det inte ljusår emellan att lyfta fram snöflingors unika utseende, ökenlandskapens böljande sanddyner och universums ordning av roterande galaxer; överallt finns särpräglade men ändå igenkännbara mönster.

De första två essäerna behandlar ljus och liv, därefter följer hjärtat, hjärnan, jaget, världen och framtiden. Ingångarna till de olika avsnitten är som regel poetiska, filosofiska och existentiella. Caspar Henderson skriver personligt och delar generöst med sig av självupplevda under och insikter, med tänkvärda anekdoter ur hans liv av både glada och sorgliga minnen. Det är medryckande och fascinerande. De historiska tillbakablickarna är dessutom många vilka ger perspektiv på vetenskapens och teknologins framsteg.

Han använder som sagt ofta anekdoter, små utblickar och reflektioner för att åskådliggöra det han vill få sagt. Som när han återger hur diktaren Henry Thoreau en sen eftermiddag en novemberdag var ute och vandrade och såg solen bryta igenom det gråa molntäcket – ljuset fick poeten att häpet konstatera att det kändes som om tiden för ett ögonblick stannade upp.

Det leder Caspar Henderson in på frågan om vad ljus är (fotoner) och hur tiden nästan bokstavligen kan stå still. I samma avsnitt, om ljus, behandlas också seende, regnbågar, glorior, jordsken, solens födelse och död, infrarött ljus samt svarta hål och mörk materia med mera.

På temat liv berättar han om Big Bang och om hur livet på jorden uppstod samt om DNA, RNA och mitokondrier (molekylära maskiner som både är liv och ger liv). Det stora varvas med det lilla, som att namnet cell kommer från likheten med munkceller i ett kloster. Cellen, som upptäcktes på 1600-talet, var redan i sin samtid ett ”häpnadsväckande påhitt”, ett under.

Om hjärtat skriver han bland annat att ett friskt hjärta slår cirka 100 000 gånger per dag. Det ger ungefär 3 miljarder slag i ett 80-årigt liv. Det är verkligen inte illa av en muskel. Dessutom: även om vi inte själva kan höra det har varje människas hjärta ett unikt rytmiskt slag, som om det vill säga ”jag är, jag är” (”I am”). Andra aspekter på hjärta som nämns är bland annat musikens härmande roll (rytm som hjärtslag), blodets betydelse och korrelationen mellan hjärtsjukdomar och hjärtfel och (vissa) känslor.

Hjärnan ägnas också den ett stort utrymme. Hjärnan är ju det mest kända komplexa objektet känt i universum vid sidan av universum självt. Men Caspar Henderson förblir ändå ödmjuk inför det tänkande organet i vår kropp. Mycket förblir oförklarat om denna vår tänkande kroppsdel och vi kan därför vänta oss många spännande resultat inom hjärnforskningen i framtiden. Det är dock inte omöjligt att vår hjärna kan komma att reduceras till ett primitivt organ den dag avancerat liv i rymden presenterar sig.

Avsnitten om jaget och världen presenterar också nya och spännande insikter. Boken avslutas med en reflektion kring framtiden och vad den bär i sitt sköte. Kommer framtiden befolkas av datorer och robotar som inte bara agerar och ser ut som människor utan också drömmer? Redan i dag finns det datorer som kan avläsa människors känslor och önskningar. Betyder det att maskiner inom en snar framtid även kommer utveckla intelligens och förmågor som är jämförbara med människornas, ja rentav överträffa oss? Vilka arbeten kommer robotar ha i framtiden? Finns det ens en plats och roll för oss då? Den nya teknologin väcker inte bara ljusa drömmar till liv hos honom: ”There is a sort of wonder here, but fear too.”

En viktig föresats för Caspar Henderson är att göra det ofattbara tänkbart och förståeligt. Det sättet att arbeta gjorde han redan i sin förra bok, The Book of Barely Imagined Beings: A 21st Century Bestiary (2012).

I den uppmärksammar han 27 märkliga existenser på vår jord såsom axolotl (en könsmogen larv av arten mullvadssalamandrar), intelligenta bläckfiskar och blåsfiskar med flera häpnadsväckande arter.

I den boken deklarerade han öppet sitt beroendeförhållande till den argentinske författaren Jorge Luis Borges och dennes The Book of Imaginary Beings, en klassiker för alla intresserade av fiktiva djur och bestar, men också till medeltida djurböcker, så kallade bestiarier. Bestiarierna var pseudozoologiska verk om fåglar, reptiler, däggdjur och fiskar, och som också tog upp växter, mineraler och stenar.

Också i hans senaste bok går det att se hur medeltiden varit en återkommande inspirationskälla för hans arbete. Det finns en lång idétradition i Västerlandet av att hänföras av världens under och försöka fånga den sublima känslan i ord. På medeltiden hörde sådan djup kunskap om världen hemma i mirabilia. Det är latin och betyder en ”sällsam”, en ”fantastisk”, en ”otrolig” berättelse.

Mirabilia bör då jämföras med en annan fantastisk medeltida genre: miracula, vilket betyder ”mirakel”, alltså berättelser om (helgon)mirakler. Båda dessa genrer syftade till att väcka förundran, på latin admiratio, inför det storslagna, mirakulösa, märkliga och otroliga som världen i all sin mångfald kunde uppvisa. Andra verk från medeltiden med fokus på sällsamheter är De rebus in Oriente mirabilius (”Österns sällsamheter”), en encyklopedi som var mycket populär under 1100- och 1200-talen.

Vid sidan av dessa tre genrer fanns också resenärer som reste runt i världen och skådade underbara ting. En av de mer namnkunniga och en som Caspar Henderson även nämner i sin inledning var Sir John Mandeville, författaren till The Travels (1300-talets mitt).

Mandevilles resebok tillhörde en av medeltidens mest lästa reseböcker – på 1400-talet fanns den översatt till de flesta europeiska språk. Författaren, vars sanna identitet förblir okänd, påstår sig ha besökt främmande länder som Turkiet, Armenien, det mytomspunna Persien, Syrien, Arabien, både ”övre och undre” Egypten, Libyen, Kaldéen, större delen av Etiopien (Afrika) och Indien samt träffat många märkliga folkslag.

The Travels fann sin väg till Odoric från Pordenone som 1403 gav ut Livres de Merveilles (”Böcker om det sällsamma”). Den boken fann för övrigt sin väg till resenären och författaren Marco Polo, som reste till det inre av Asien, till mongolernas rike, ja även universalgeniet Leonardo da Vinci lär ha uppskattat Mandevilles bok. Och nu har Mandeville även inspirerat Caspar Henderson.

Precis som sina medeltida föregångare samlar Caspar Henderson sina iakttagelser och kunskaper i en katalog fylld med häpnadsväckande fakta om människan, naturen och i hans fall också vetenskapen. På samma sätt som i de medeltida manuskripten använder han även marginalerna till att kommentera, citera och åberopa auktoriteter inom olika områden. Till skillnad från Sir John Mandeville och de andra medeltida lärde tar han sin utgångspunkt i vetenskapens upplysande makt, inte i Guds allmakt och storhet. För boken är en veritabel hyllning till vetenskapens förmåga att hänföra och bringa ordning i kaos.

Det är uppenbart Caspar Henderson är djupt fascinerad av sitt ämne, ja nästan besatt av det, och att han vare sig kan eller vill lämna det bakom sig. Och varför skulle han det? Caspar Henderson är en vetenskapsman som har skådat det stora i det lilla och det fantastiska i det till synes obetydliga. Det är just sådana hängivna betraktare och förmedlare – varför inte kalla dem magiker – som gör världen mer intressant och roligare att leva i.

Bo Eriksson