Recension

Olof Hedengren, Livet, köket och maten: Herrgårdsfruns recept (Stockholm: Norstedts 2017). 185 s.

Att vara herrgårdsfru under 1800-talet var inte så glamoröst och flärdfullt som en del kanske tror. Det ställdes höga krav på en herrgårdsfru och arbetet var tidvis betungande, naturligtvis inte i paritet med torparna och böndernas dagliga slit, men innebar ändå ett dagligt arbete som tog sin tid och krävde sin planering. Om detta har Olof Hedengren skrivit en personlig bok som heter Livet, köket och maten.

Boken handlar om Lina, Carolina, som var gift med Olof Gabriel Hedengren på Riseberga i Närke. Hon var dotter till en välbeställd grosshandlare från en gammal köpmanssläkt, Severin Wigert. Modern hette Hedvig och var dotter till en känd skådespelare. Lina och Olof (Olle) gifte sig 3 januari 1844 i Linas föräldrahem på Blasieholmen, därefter gick flyttlasset till Riseberga gård.

Olof Hedengren, född 1939, är släkt med Lina Wigert – hon är hans farfars mor – och har i sin ägo den receptbok vilken utgör utgångspunkten för hans bok. Fotograf: Göran Segeholm

Författaren är släkt med Lina och Olof och har i sin ägo privat material från dem. I synnerhet är det Linas lilla anteckningsbok som fascinerat honom så till den grad att han bestämde sig för att skriva en bok om den forna ägarinnan och hennes liv på Riseberga. I den skrev hon ned recept och goda råd. Hon förde även dagbok mellan åren 1844–1848.

I dagboken beskriver storfrun gårdslivet: kalvning och grisning, slakt och korvstoppning, försäljning och leveranser. Som husfru ansvarade Lina för husets inventarier: gångkläder, porslin, matsilver, linneskåp med mera.

Riseberga var ingen liten gård. Som mest krävdes 80–90 personer för att hålla igång det stora godset. Liksom andra storgårdsägare hade hon problem med folket på gården med ”tilltagande osedlighet”, fylleri och annat elände.

Tankarna går onekligen till Märta Helena Reenstierna, mer känd som Årstafrun, som också förde dagbok och hade stora återkommande problem med sitt tjänste- och arbetsfolk. Hon levde på Årstagård och förde dagbok mellan 1793–1839.

Med Olof fick Lina många barn, men alla nådde inte vuxen ålder. År 1852 drabbades familjen av en tung sorg. De förlorade fyra barn – Sven sju år, Agnes fyra år, Gunnar knappt ett år och Olof två år – i ”strypsjuka” det vill säga difteri. Föräldrarna tvingades åse hur barnen hastigt insjuknade och kvävdes till döds.

Sorgen bar de med sig. De sökte svar på sina frågor och sitt lidande i religionen. Men den största trösten låg nog ändå i de nya barnen som kom: Gabriel, Elisabeth och Josef, som dessutom överlevde till vuxen ålder.

Boken skildrar livet på gården och Linas och Olofs liv. De båda ligger begravda i en familjegrav på kyrkogården vid Edsbergs kyrka. Halva boken består av en skildring över deras liv. Den andra delen består av recept hämtade ur Linas anteckningsbok. Boken är dessutom rikt illustrerad av Stina Wirsén.

Här finns alla möjliga slags recept, såsom laxpudding, korvar som till exempel ”Madame Agéliis metwurst”, ”Fru Wetters Fläskkorf” och ”Madame Hallquists Köttkorf”, tårtor och desserter samt kakor och småbröd. Men dessa recept ska mer förstås som ”tidsdokument av kulturhistoriskt värde än som recept för vår tid” påpekar Olof Hedengren.

Den som ändå känner sig hågad att ta sig an matrecept från 1800-talet förmedlade genom en kvinna med full koll på både råvaror och tjänstefolkets sedlighet på gården utgör boken en veritabel guldklimp.

Till förrätt rekommenderar jag en smakrik bensoppa: ”Af fogelben, andra ben eller kött kokas bouillon och deri lägges Hafregryn, en purjolök samt några andra rotsaker. Då detta är lagom tjockt samt har lagom smak af rotsakerna silas soppan genom en sil och serveras.”

Därefter bjuds det på en varm sillsallat: ”2 hårdkokta ägg, 6 ansjovisar, lika mycket ox- eller fårstek, 1 matsked finhackad persilja, hackas tillsammans utmärkt fint, lägges i en panna med litet smör samt omröres tills det blir hett, packas i en varm kopp och uppstjelpes.”

Middagen avslutas med valfria kakor – varför inte sju stycken?

Smaklig måltid!

Tre historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson