Recension

Conn Igulden, Rosornas krig – Fjärde boken: Ravenspur, översättning: Manne Svensson (Stockholm: Albert Bonniers Förlag 2017). 411 s.

Rosornas krig (1455–1485) är ett av Englands både mest omskrivna och komplicerade inbördeskrig. Namnet kommer av de två stridande parterna, York och Lancaster, som båda bar rosor i sina vapen.

Termen är dock missvisande. Det handlade inte om ett krig utan om en serie av inbördeskrig. I själva verket det längsta inbördeskriget i Englands historia sedan normandernas erövring 1066. Det var inte heller bara de två rosorna som stred. Flera andra adelsfamiljer deltog i inbördesstriderna. Alla medlemmar i ätterna York och Lancaster bar dessutom inte rosor.

Själva termen Rosornas krig användes inte vid tiden för krigen. Första gången namnet dök upp var 1646, då det omtalades som ”Quarrel of the two roses” (”Bråket mellan de två rosorna”). Det var först med Sir Walter Scotts roman Anne of Geijerstein, som kom ut år 1829, som termen Rosornas krig myntades.

Rosornas krig tillhör ett av historiens mest komplicerade inbördeskrig. På ett plan handlade Rosornas krig om Lancasters och Yorks kamp om makten över kungatronen. Men det är inte hela sanningen. Orsakerna till krigen bottnade i en längre tids missnöje med en galen kung, vanskötsel av riket och ett skakigt politiskt system. Korruptionen var utbredd vid hovet. Till det ska också läggas en utbredd känsla av besvikelse över att England gått förlorande ur det så kallade 100-årskriget (1337–1453).

Mycket på grund av kung Henrik VI:s oförmåga att agera hade England förlorat stora besittningar i Frankrike under hundraårskrigets slutskede. Ett förlorat krig följdes således av ett inbördeskrig.

Som om inte allt detta varit nog. Parallellt med att inbördeskrigen rasade i England låg dessutom Frankrike i krig med Burgund. Burgund var en stark stat som inkluderade franska Bourgogne, dagens Nederländerna, Belgien samt de franska nordvästra provinserna Artois och Picardie. Den franske kungen Ludvig XI och hertigen av Burgund stödde olika parter i den engelska konflikten. Den engelska drottningen Margareta av Anjou, som var gift med den sinnessjuke kung Henrik, var kusin till den franske kungen Ludvig XI.

Dessa stater deltog aktivt i inbördeskriget genom att understödja flera invasioner av England. Några av dessa lyckades. Sett ur det perspektivet var Rosornas krig även en fortsättning av hundraårskriget men förd på engelsk mark.

Med sin snåriga härva av mindre och stora krig, invasioner, intriger och maktkamper på många nivåer får Rosornas krig fantasyserien Game of Thrones att likna en simpel barnsaga. Det var även svårt för samtiden att förstå varför och mot vem parterna stred. Ytterst bottnade allt i en svag kungamakt och en stark högadel som även fortsättningsvis ville se vingklippta kungar.

Om denna högst komplicerade och omskrivna tid i Englands historia har den brittiske författaren Conn Iggulden (född 1971) skrivit en bästsäljande romanserie i fyra delar. Han har tidigare skrivit de uppmärksammade romanserierna Kejsaren (om Julius Caesars liv) och Erövraren (om Djingis khans liv).

Bildkälla: Albertt Bonniers förlag. Fotograf: Emelie Asplund.

Med den sista delen i serien om Rosornas krig avslutar han ett projekt vars historiska ambitioner förvisso överstiger de litterära kvaliteterna men imponerar ändå. Han lyckas inte enbart bringa ordning i krigets alla turer och vändor samt ge liv åt karaktärer utan också göra det spännande och underhållande. Conn Iggulden är en mästare på att skriva populära spännande böcker om historiska personer och händelser.

I Ravenspur möter vi återigen den knipsluge Derry Brewer, huset Lancasters spionchef som spelat en stor roll i de tidigare romanerna, samt drottning Margaret och den sinnessjuke kungen Henry av Lancaster. I romanen lär vi även känna Edward av York, Englands avsatte kung som i boken tar makten åter, och dennes bror Richard. Richard (av Gloucester och ätten York) efterträdde Edward på tronen som kung.

Rikard III är bland annat känd för att sannolikt ha låtit mörda sina två brorsöner, Edvard och Rikard. Han kidnappade barnen och placerade dem i fängsligt förvar i Towern i London. Därefter upphör spåren. Conn Iggulden är dock försiktig med att peka ut Richard direkt som mördare men det är uppenbart att det är vad han anser, liksom de flesta andra historiker.

Richard III — brutal härskare och sannolikt mördare av sina brorsbarn. Bildkälla: Wikipedia.

Den lönnmördande kungen möter dock sitt öde i slaget vid Bosworth Field den 22 augusti 1485 när Rikard III besegrades av Henrik Tudor. Kriget slutade med att Henrik Tudor blev kung Henrik VII. Med den händelsen avslutar Iggulden sin historiska romanserie.

Men för den vetgirige kan nämnas att den nye kungen, Henrik VII, gifte sig sedan med en syster till de två York-prinsarna. Parets son, Henrik VIII, kom senare att ärva konungatiteln och säkrade därmed ätten Tudors namn i historien.

Bildkälla: www.history.com

Styrkan i Igguldens roman – vilket också gäller för hela serien – ligger i hur han hanterar det historiska stoffet och hans skicklighet i att göra det spännande och underhållande för läsaren. Han är en driven författare som förstår att hålla sin publik i skräckfylld spänning: det är blodigt, rått och maskulint – precis som kriget.

Det är ett historiskt faktum att Rosornas krig var extremt blodigt och våldsamt. Man var inte särskilt intresserad av att ta några fångar. Man ville i stället ha ihjäl sina motståndare. Rosornas krig bidrog till att göra den engelska politiken mer brutal. Iggulden fångar bra kungarnas och riddarnas råa och cyniska inställning till människoliv – Rosornas krig såg inga hjältar, i alla fall inte bland ätternas ledare, bara brutala sällar som slaktade massorna för att vinna makten.

Det är enkelt och okomplicerat samt i avsaknad av skönlitterära ambitioner men på något vis ändå bra.

Den som vill sätta sig in i Rosornas krig kan med fördel börja med att läsa Conn Igguldens romanserie i fyra delar. Varje del avslutas dessutom med en genomgång av vad som är historiskt sant i berättelsen respektive tillskruvat och anpassat för att fungera som handling i en spänningsroman.

Därefter kan läsaren ge sig i kast med en historisk facklitterär bok som skildrar och analyserar det högst komplicerade inbördeskrig som så gott som varje engelsman hört talas om men få kan redogöra för: Rosornas krig.

Tre Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson