Recension

Gunnela Björk, Kata Dalström: Agitatorn som gick sin egen väg (Lund: Historiska Media 2017). 336 s.

Kata Dalström var på sin tid en superkändis. Inte minst bidrog hennes insatser som politisk agitator i en tid som politiskt dominerades av män och av en manligt präglad politik till att göra henne både känd och populär. Hon var ”omtalad, omskriven – besjungen också för den delen. Beundrad och begabbad, för som alla kändisar väckte hon starka känslor” (s. 7) sammanfattar Gunnela Björk bilden av denna kvinnliga pionjär inom svensk politik. Hennes tilltalsnamn var Maria, men det var under smeknamnet Kata som hon blev känd.

Kata Dalström (1858-1923) föddes med silverskeden i munnen. Modern, som hette Maria Augusta Carlswärd, var en överklassflicka från Emtöholm i Dalhems socken i norra Tjust. Fadern, Johan Oscar Carlberg, var en professor och brukspatron från Kaveltorp i Ljusnarsberg. I det högborgerliga hemmet fanns både barnjungfru och en betrodd amma från trakten som tog hand om barnet.

Hennes relation till sina föräldrar var dålig. Hon kände sig oälskad och oönskad. En anledning var att morföräldrarna, inte föräldrarna, tog hand om flickan. Föräldrarnas kallsinnighet gentemot sin dotter gav sannolikt sitt till att Kata betedde sig illa i skolan och att hon reglerades.

Livet blev bättre när hon gifte sig med Gustaf Dalström, en ingenjör som var 21 år äldre än Kata. De växlade ringar 1876 och gifte sig den 16 september 1878. Bröllopets festligheter pågick i tre dagar vilket var kutym inom den högre borgarklassen. Fyra döttrar följde i rask takt: 1879, 1880, 1882 och 1883. Hon behövde dock inte byta några blöjor på barnen, till det fanns det god hjälp i huset. 1885 föddes en son, Yngve.

Paret flyttade till Stockholm och det var i huvudstaden som Kata började skriva på allvar och fick inkomster av eget arbete. Hon skrev artiklar som hon fick publicerade i Tidskrift för hemmet, Idun och Verdandi – ”Hon inspirerade och provocerade, kritiserade och kritiserades” (s. 41), som Gunnela Björk skriver. Hon började ägna sig åt kvinnoemancipation och fritänkeri.

Maken var dock urusel på affärer och paret Dalström tvingades flytta runt i landet på jakt efter nya jobb och platser att bo. Tillbaka i Stockholm efter ett antal turer gick Kata med i Socialdemokratiska kvinnoklubben den 3 december 1894. Valet förändrade radikalt hennes liv, hennes karriär som politisk talare tog nu sin början.

Gunnela Björk beskriver Katas roll i och betydelse för klubben: ”Kata var och förblev kontroversiell i kvinnoklubben, en främmande fågel, behövd men inte alltid omtyckt. Men hon hade något som många andra i klubben ansåg sig sakna: auktoritet, självförtroende och talets gåva.” Kata var en unik person med ett starkt engagemang för sociala frågor. Det var inte ovanligt att överklassbarn vände sin högborgerliga miljö ryggen och tog politisk ställning för det framväxande arbetarpartiet.

Som första kvinna någonsin invaldes Kata Dalström i partistyrelsen för Sveriges socialdemokratiska arbetarparti 1900. Som ingen annan i partiet reste hon runt i landet och agiterade för socialdemokratiska hjärtefrågor och spred socialistiska värderingar till bönder och gruvarbetare. Hennes förmåga att entusiasmera och göra det politiska abstrakta begripligt gjorde henne mycket uppskattad bland den arbetande befolkningen. Hon blev den mest populära talaren i landet, vilket inte alla gånger gladde männen i partistyrelsen.

Hon talade ofta till kvinnliga arbetare. Katas betydelse för kvinnors organisering i fackföreningar och kvinnoklubbar var också mycket stor; hon var en politisk rollmodell och inspiratör. ”Hon drog sig inte för tvära kast mellan ett moderligt uppfostrande tilltal, pedagogiskt upplagda argumentationer, vulgärt språk, drastiska överdrifter, kraftfulla utfall mot politiska motståndare och rappa roliga kommentarer som fick publiken att brista ut i skratt och applådera.” (s. 152). Hon framstod, skriver Gunnela Björk vidare, som både en god moder, ”en varm och hjärtegod kvinna”, och en kraftfull person ”med pondus och auktoritet som inte värjde sig för någon eller något”. Det motsägelsefulla i hennes person gick hem ute i bygderna.

Att hon var skicklig står utom tvivel. Hon fick också flera unga manliga senare namnkunniga adepter, till exempel Einar Ljungberg, Fredrik Ström och Zeth Höglund.

Men politiken och det ständiga kringresandet som agitator hade sitt pris. Hon blev en mamma på distans för sina barn. Kata närvarade till exempel inte när ena dottern, Nea, som varit sjuk ett längre tag, avled 1910. Trots att dödsfallet var nära förestående och väntat avbokade hon inte en inplanerad politisk resa.

Politiken präglade nästan allt i hennes liv, från morgon till sena kvällen, ”vecka ut och vecka in, år efter år”. Men hon hade en andlig sida också, påpekar Gunnela Björk. Kata var något som bäst kan rubriceras som en kristen buddhist. Ju äldre hon blev desto större plats tog religionen i hennes liv.

Religionsfrågan var dock ett problematiskt ämne för både socialdemokratin och kommunisterna som Kata tillhörde efter brytningen 1917. Kata försökte överbrygga motsättningarna inom det svenska kommunistiska partiet och mellan partiet och det ryska moderpartiet, men mötte mycket hårt motstånd, ja, rent av aggressiva påhopp. Att vara religiös och kommunist gick helt enkelt inte ihop menade partiledningen.

Fotograf: Martin Henningsson

Gunnela Björk tar upp även andra sidor av Kata Dalström. Som att hon stod i brevkontakt med flera personer vilka senare gjorde sig kända i svensk historia. Hon brevväxlade till exempel med Ellen Key, men deras vänskap var inte utan friktion och problem. Kata såg Ellen Key som en av sina bästa vänner, men förtroendet och kärleken var inte ömsesidig.

Det är uppenbart att Kata Dalström var en stark personlighet. Hon kunde vara oresonlig, bråkig, och oppositionell när hon satte den sidan till, vilket hon ofta och gärna gjorde. Hon hade ”hjärtat på tungan”. Men samtidigt var hon lojal och kärleksfull mot vänner och meningsfränder. Många älskade och beundrade henne.

Gunnela Björk har skrivit en mycket intressant och intresseväckande biografi över denna vårt lands första kvinnliga politiska superkändis. Hon tar ett säkert grepp om personen Kata och inplacerar henne väl i tiden. Gunnela Björk är välorienterad vad gäller relevant forskning och har föredömligt integrerat dem i sin analys av Kata Dalström som person och hennes tid. Men så är hon ju också en erkänd och namnkunnig historiker med en lång erfarenhet av att arbeta inom akademien.

Jag saknar dock ett mer levande språk; framställningen vill liksom inte riktigt ta fyr. Katas brinnande engagemang i politiska och sociala frågor och den fantastiska förmåga hon hade att väcka folk lyckas inte alla gånger tränga igenom biografens lite kyliga och distanserande språk.

Tre Historievärldar av fem möjliga.

Bo Eriksson