Trend

Anders H. Blomström, Eldskytten: Botulf Kattlunds första fall: En medeltidsdeckare från Visby och invasionen 1361 (Horneman förlag: Visby 2016). 320 s.

Kristina Lauridsen, Fånga lyckan i flykten: En roman om Agneta Horn (Creative Woman förlag: Stockholm 2016). 508 s.

Kristina Sjögren, Kvinnokungen: En roman om drottning Christina (Wahlström & Widstrand: Stockholm 2017). 432 s.

Det finns många trender inom modern svensk utgivning av böcker men framför allt en sticker ut: skriva historiska romaner. De nämnda titlarna ovan utgör blott tre i högen. Den växande trenden att skriva och ge ut historiska romaner på mindre eller större förlag, egna eller etablerade, förtjänar särskild uppmärksamhet anser vi på Historievärlden och vi kommer därför att börja bevaka utgivningen även inom denna växande genre med både recensioner och essäer. Föreliggande text är dock inte en regelrätt recension utan en bokanmälan i syfte att peka på denna nya trend.

Men vad avses med en historisk roman, egentligen? En historisk roman är en roman med ett historiskt stoff. Så långt inga problem. Problem uppstår när man börjar fundera över vad specifikt som menas med ett historiskt stoff. Att en mordgåta utspelas under andra världskriget gör den inte automatiskt till en historisk roman; rent tekniskt sett är den en deckare. Men en roman med deckarinslag som utspelas under andra världskriget räknas däremot till genren historisk roman.

Jag skulle säga att det avgörande är hur författaren förhåller sig till sitt stoff. I en historisk roman står som regel det historiska stoffet i centrum, inte sällan uppiffat med en massa underhållande och spännande inslag, förstås, annars blir boken oläsbar och enbart av inom-akademiskt intresse. Men det är en glidande skala.

En god historisk roman kan lika gärna, sett till intrig och gestaltning, utspelas i någon annan tid utan att den förlorar sitt höga litterära värde, anser jag. Handlingen ska kunna gå att applicera på vilken tidsepok som helst. Att den däremot lyckas förmedla en känsla av just medeltid, 1600-tal eller annan tidsepok gör den till en synnerligen lyckad historisk roman.

Det finns så att säga två lite motstridiga krafter som verkar på en författare av historiska romaner. Å ena sidan finns alltid kravet på historisk sanning och autenticitet. Å andra sidan viljan att lyfta dagsaktuella problem och moderna frågeställningar. Till det ska också läggas det ständiga kravet på litterär gestaltning, oavsett skönlitterär genre.

Följande tre böcker faller in väl i den nya trenden. Författarna är väl pålästa inom sina historiska områden och ambitionen att förena kraven på historisk autenticitet med spänning/underhållning/litterär gestaltning är hög.

I Anders H. Blomströms Eldskytten möter vi stadsfogden i Visby Botulf Kattlund som efter ett dryckeslag på en krog i Lübeck hamnar i slagsmål med den svenske riksdrotsen Bo Jonsson (Grip) som befinner sig i staden i politiska affärer. På sin väg hem räknar han med att få sparken från sin tjänst som ordningsman i Visby.

Men ödet vill annorlunda – han dras in i en mordhärva och blir dessutom befordrad på kuppen. Boken bygger på verkliga personer – stadsfogden Botulf Kattlund har existerat – och avslutas med ett efterord där det historiska underlaget och tiden presenteras för läsaren.

I Kristina Lauridsens Fånga lyckan i flykten befinner vi oss i stället i det stormiga 1600-talets tid. Huvudpersonen är adelsdamen Agneta Horn, en person som det skrivits mycket om i historieböckerna tack vare att hon lämnat efter sig dagböcker, i vilka hon skriver personligt om sig själv och sin tid.

Vi får följa bland annat hennes stormiga kärlekshistoria med Lars Cruus, Agneta Horns stora livskärlek, och den därmed nödvändiga brytningen med sin trolovade Erik Sparre. I romanen skildras Kristina Horns liv men författaren höjer samtidigt blicken ovan det historiska källmaterialet och placerar in henne i en våldsam och föränderlig tid.

I Kristina Sjögrens Kvinnokungen är det drottning Kristina som är berättelsens huvudperson. Vi får följa hennes gradvisa frigörelse från sin gamle förmyndare Axel Oxenstierna och hennes växande vägran att vara en marionett för kanslern och riksrådet. Kampen om politisk och emotionell frigörelse från den politiska ledningens krav om att en drottning måste vara gift slutar i hennes abdikation och resa i exil till Italien.

Alla tre böcker bygger på ett historiskt kunskapsstoff och personerna som gestaltas har i de flesta av fallen existerat.

Det råder en renässans för historiska romaner, något som vi på Historievärlden tycker är väldigt glädjande och ämnar bevaka genom essäer och recensioner av aktuella historieromaner längre fram i höst och vinter. Men i väntan på det går det alldeles utmärkt att läsa någon av ovan nämnda böcker. Trevlig läsning!

Bo Eriksson