Recension: bok för unga läsare

Bengt-Erik Engholm, Riktiga vikingar! Illustrationer: Jonna Björnstjerna (Stockholm: Natur & Kultur 2017). 85 s.

Vikingar är heta just nu. Flera spännande arkeologiska utgrävningar ute i landet håller på att avslutas och rapporter ska skrivas som sammanställer och värderar resultaten. Ett nytt vikingamuseum har öppnat på Djurgården, ”Vikingaliv”. Böcker ges ut på både svenska och engelska om dessa kringseglande nordbor som skrev historia.

Flera svenska och utländskt producerade tv-dokumentärer om vikingar har sänts och är under inspelning. Inom film- och tv-världen talas det om ”Nordic noir” och då avses inte det svenska deckarundret utan en vikingaboom utan dess like på utomlandsmarknaden.

Själv var jag i egenskap av redaktör för Historisk tidskrift moderator på ett samtal kring nya rön om vikingar härom veckan. Det kom 90 personer vilket räknas som en mycket hög siffra i dylika folkbildande sammanhang utan vare sig gratisvin och kändisar.

Den som vill hålla sig up-to-date inom ämnet måste verkligen ligga på och följa både media och smal akademisk bokutgivning. Men hur ser det då ut med böcker för yngre läsare? Finns där några spännande och bra böcker om vikingar som bygger på ny forskning?

Överlag saknas gedigen historielitteratur för en yngre publik. Det vanliga är att historia skojas bort och/eller att bilden ges företräde framför den historiska texten. Inget ont om historiska illustrationer men det är inte alltid som de samverkar med texten. Ett positivt undantag utgörs av Bengt-Erik Engholms Riktiga vikingar med illustrationer av Jonna Björnstjerna.

Det märks att de båda arbetat tillsammans – den ena styr och den andra pekar ut riktningen och rollerna har skiftat under resans gång. Målet för de båda har uppenbarligen varit att skapa en bok som vill ge en annan bild av vikingen än den stereotypiska och vanliga.

Redan bokens framsida visar på flera nya inslag i vikingabilden. Bokomslaget pryds av ett klassiskt vikingaskepp men de som sitter i båten är inte typiska vikingar: män med stora skägg och horn på sina hjälmar samt svärd i händerna. Nej, i skeppet samsas samer, en völva och en tillfångatagen munk med tre krigare varav ingen har horn på hjälmarna, en bär långt ljust hår som en kvinna, en smed, en lärling och två trälar (en kvinna och en pojke).

Författaren och illustratören vill därmed ifrågasätta den traditionella bilden av vikingatiden som en epok fylld av brutala vikingatåg, våld och skäggiga män utan att för den skull förneka att de fanns också. Erövringarna bidrog ju till att bygga upp vikingatidens rikedomar, skatter som än i dag hittas i markerna.

Den utgångspunkten problematiseras förtjänstfullt av författaren genom att det betonas att kvinnor följde med på vikingatågen liksom att där även fanns kvinnliga krigare. Ståtliga kvinnogravar visar att det funnits kvinnor med myndighet och stor makt under vikingatiden.

Så mycket är bra, men ett störande element i framställningen är språket. Ord som ”häftigt”, ”toppen”, ”inte precis”, ”rätt skumt” och så vidare är ett tillgjort språk som mer stör framställningen än anpassar den till en yngre publik. Det lilla jag kan om att skriva för unga är att man som författaren aldrig ska underskatta barn och ungdomars förmåga att ta till sig språket. Det de inte själva begriper, ser barn och ungdomar till att lära sig eller få förklarat för sig, om det inte handlar om yngre läsare med uppenbara språkhinder.

Jag tycker att boken bitvis spretar i sin ämnesbehandling och framställningssätt. Jag ställer mig även tveksam i vissa fall när det gäller vissa fakta och kunskapsbilder. Völvor skildras överlag korrekt men det borde ändå framgå att deras roll i samhället var inte enbart att verka som kloka gummor, vilket man nu lätt kan tro trots bilden av en skrämmande kvinna på slutet av partiet.

Deras förmåga att spå och kunna se in i framtiden utnyttjades i krig. Medan männen stred med vapen försökte völvorna med sina völvstavar att påverka utgången. I gravarna har även upptäckts rester efter vad arkeologerna antar har varit cannabis. Våld och droger med andra ord präglade en del av völvornas liv.

En helt annan men positiv detalj i sammanhanget: påståendet om avtagbara drakhuvud i stäven på vikingarnas fartyg är faktiskt helt sant. Det är inte alla som känner till det, inte ens bland arkeologerna som arbetar med vikingatidern. Författaren har verkligen ansträngt sig att hitta korrekta historiska uppgifter.

Bokens stora behållning är främst skildringarna av samernas roll under vikingatiden. Här hoppas jag någon hakar på och fortsätter att skriva om samer och deras kultur i ett historiskt perspektiv. Det behövs sådana böcker för både unga och vuxna.

Bengt-Erik Engholm och Jonna Björnstjerna har skapat en mycket fin bok fylld av både humor och sakkunskap. Den ger inte enbart en uppdaterad bild av vikingen utan även en bra ingång för den som ännu inte bekantat sig med vikingatiden.

Månne tar de båda sig nu an Vendeltid, den nya vikingatiden som det tisslas och tasslas om i arkeologiska kretsar. Inte mig emot i så fall. Det behövs god historisk litteratur för yngre läsare.

Bo Eriksson