En livsviktig brygga och inspirationskälla

Karavan – Litterär tidskrift på resa mellan kulturer är en litterär tidskrift som specialiserat sig på utomeuropeisk litteratur företrädesvis från Afrika, Asien och Latinamerika. Den bidrar till ökad kännedom och kunskap om både stora och små, kända och okända författarskap samt översättningar.

Allt sedan starten 1992 har Karavan tjänat som en livsviktig brygga till andra kontinenters och kulturers litteratur. Även om det är svårt att mäta har den garanterat verkat inspirerande på svenska författare och översättare som under åren intresserat sig för andra kulturers vida litterära värld.

En stor del av framgångarna har tidskriften att tacka sin eldsjäl till redaktör tillika ansvariga utgivare Birgitta Wallin.

Författarskap, intervjuer och läsefrukter

Karavan samlar en mängd olika texter under ett och samma paraply. Den litterära essän delar utrymme med djuplodande intervjuer, författarpresentationer, betraktelser, tips på litteratur och evenemang, recensioner och generösa utdrag ur dikter och prosaverk.

Tillsammans med en smakfull och elegant layout gör innehållet Karavan till en av de stora kulturbärarna bland kulturtidskrifterna. Den utsågs till Årets kulturtidskrift 2000 och erhöll 2009 Stig Dagermanpriset. Själv har jag alltid älskat den och kommer följa den med stor spänning in i framtiden.

Med rätta känslan för skräck

Det senaste numret tar läsaren med på en resa in i människans mörker. Annakarin Thorburn intervjuar den argentinska författaren Mariana Enriquez som är aktuell med sin internationellt uppmärksammade novellsamling Saker vi förlorade i elden. Boken är översatt till cirka tjugo språk. Intervjun utvecklas till ett spännande samtal om skräck och vad som skrämmer oss.

För i sin senaste bok kombinerar Mariana Enriquez socialrealism med skräck. Hon påpekar att det i den spanskspråkiga världen i största allmänhet och i Argentina i synnerhet finns en lång tradition av skräcklitteratur. Det är en skräckberättelse som har rört sig inom fantastikens område.

Intervjun är mycket intressant och givande och lämnar stor plats åt Mariana Enriquez att få komma till tals. Det är bra. Men jag saknar en diskussion kring Mariana Enriquez och den spanskspråkiga världens förhållande till den västerländska gotiska romanen, som ju arbetar med samma element: ett krypande obehag och skildringar av en värld i vilket allt är osäkert. Jag tror att ett sådant perspektiv och en sådan jämförelse hade kunnat göra både Mariana Enriquez mer gotisk och den gotiska romanen mer fantastisk.

Oupphörligt öppnar sig dikten

En annan presentation i numret som väcker mersmak är av den mexikanska poeten Gloria Gervitz (född i Mexico City 1943). Det är författaren och litteraturkritikern Hanna Nordenhök som presenterar författarskapet. Hon är mycket väl lämpad för uppgiften med tanke på att hon skriver på en doktorsavhandling i litterär gestaltning vid Göteborgs universitet om poesi och läsning. Glora Gervitz utgör en del av hennes forskningsarbete.

Hanna Nordenhök avslutar sin korta presentation – den hade gärna fått vara längre – med ett utdrag i urval ur Gloria Gervitz oavslutade diktcykel Migraciones (”Migrationer”). Det är en diktcykel som borde vara obligatorisk läsning för alla stressade nutidsmänniskor.

I Migrationer är det inte bara människorna som befinner sig i rörelse utan också orden och dikten; allt befinner sig i ett migrerande tillstånd. Lyssna bara:

”vart tog det vägen det jag levde det jag trodde mig leva?

vart denna dröm som var jag som jag fortsätter vara?

vart alla de där människorna dagarna som försvann

som på begravningsplatser med gravar utan namn

utan datum bara spräckta stenar/…/

hur långt bort kan jag ge mig av från mig själv?

hur länge kommer jag vara villig?

hur långt bort?”

Diktens vackra och skönljudande metaforer (utsökt översatta från spanskan av Hanna Nordenhök) tillsammans med de frågor som ställs berör på djupet. Drömmar splittras, månen förflyttar sig och subjekten befinner sig i upplösning. Det är väldigt bra och det presenteras utan onödiga förklaringar och utvikningar av en väl insatt och, får man väl anta, lika berörd Hanna Nordenhök.

Vad mer?

Vad bjuds det på mer då? Ja, allt kan inte uppmärksammas, då skulle bloggtexten bli för lång. Men något bör i alla fall sägas om det spännande som är med.

Som detta bidrag: Henrik Nilssons mycket intressanta och välskrivna essä om Santo Domingo i Dominikanska republiken och dess förhållande till Haiti. Hans jakt efter den haitiska rommen Barbancourt, den bästa rommen enligt finsmakarna, leder honom inte bara bort från de fina och dyra kvarteren i Santo Domingo utan också rakt in i ett pågående drama mellan de båda länderna Dominikanska republiken och Haiti. Det är en konflikt som har historiska rötter tillbaka till 1800-talets befrielserörelser.

Litterärt har länderna levt med ryggen mot varandra, beskrivs det i ingressen, men förändringen är nu på väg. Hur och på vilket sätt beskrivs i texten. Rekommenderas!

Därtill ges också tips och tankar om musik från världens olika hörn från radioproducenten Lennart Wretlind. Särskilt nyfiken blev jag att lyssna på sångerskan Bi Kidude som han beskriver som ”Östafrikas motsvarighet till Evert Taube”.

Också Sverigeaktuella Yaa Gyasi (Stockholm: Norstedts 2017) presenteras och intervjuas i numret. Hon har ju slagit både hemlandet USA och resten av världen med häpnad med sin debutroman Vända hem (Norstedts). Romanen skildrar slavhandeln i Ghana och är en släktberättelse om två familjer, från 1700-talet fram till våra dagar. Jag tyckte att romanen påminde en del om Rötter av Alex Haley (1976) när jag läste den. Inte bara därför att Gyasi skildrar slavhandel utan för hennes litterära grepp att följa en släkt/två familjegrenar fram till i dag och deras sökande efter identitet. Möjligen hade en jämförelse mellan de båda romanerna alternativt tv-serien med samma namn bekräftat ytterligare det storslagna Yaa Gyasi åstadkommit med sin debutroman.

En annan artikel som förtjänar uppmärksamhet är Birgitta Wallins korta men stilfulla och initierade, ja, nästan kärleksfulla porträtt av den sydkoreanske författaren Ko Un som är på väg med en ny bok. Som Birgitta Wallin påpekar är han en ständig återkommande kandidat ifråga om nobelpriset i litteratur.

Som sagt: det finns mer att läsa i numret, som t.ex. recensioner och en serie med omläsningar som tidskriften startat samt flera andra intervjuer med både kända och okända författare från utomeuropeiska länder.

Som helhet håller Karavans senaste nummer mycket hög litterär kvalitet och jag rekommenderar varmt en prenumeration eller köp av lösnummer.

Fakta om Karavan

Karavan grundades 1992 och utkommer med fyra nummer per år. En helårsprenumeration kostar 4 nr 240 kronor, inklusive medlemskap 260 kronor, för folk –och skolbibliotek 240 kronor, institutioner 340 kronor.

Redaktör och ansvarig utgivare: Birgitta Wallin

Grafisk formgivare: Jenny Gemzell & Oscar Fjellman (Kate redaktionell design)

Redaktionsråd: Viola Bao, Roza Ghaleh Dar, Anna Gustafsson Chen, Gert Lundstedt, Jonathan Morén, Annakarin Thorburn

Hemsida: http://www.karavan.se

Bo Eriksson