Hisnande tider – Weimarrepubliken

Recension

Kulturhistoria. Tyskland och Weimarrepubliken 1918-1933.

Harald Jähner, Hisnande tider: Livet i Tyskland 1918-1933 (Göteborg: Daidalos 2024). 492 s.

Weimarrepubliken 1918-1933 var en skapelse av det kaos och den oro för revolution som hängde över landet efter första världskrigets slut i Tyskland. Under femton år styrdes Tyskland som en demokrati innan Adolf Hitler och nazisterna krossade allt. Om denna fascinerande epok i Tysklands historia har den tyske journalisten Harald Jähner skrivit en mycket läsvärd bok. Han har tidigare utgivit på samma förlag Vargatider: Livet i Tyskland efter Tredje rikets fall 1945-1955 (2021).

Med hjälp av scener, händelser och personer vill Jähner måla upp ”ett panorama över en motsägelsefull tid som i flera avseenden framstår som en blåkopia av våregen tid”. För Weimarrepublikens skiftande känslolägen, glädje varvas med sorg, framtidstro med dystopier, liknar vår egen tid med dess grusade förhoppningar och naiva tro om en ständigt uppåtriktad utvecklingskurva. Det är en styrka med boken, att författaren så tydligt identifierar och återskapar Weimartidens känslor, stämningar och förnimmelser och samtidigt antyder parallellerna med vår tid.

Jähner lyfter också fram platser - eller scener, beroende på hur man ser det - som spelat roll i periodens mentala utveckling såsom danspalatsen, Bauhausbyggda hus, kontorslandskapen, trafikknutarna, fotoateljéerna, sporthallarna, öltälten i valtider och trottoarerna som de olika kampgrupperna tog i anspråk. Det är skickligt gjort och ger spännande inblickar i ett Tyskland på randen till sammanbrott och utmattning. En otäck känsla av att något inte står rätt till, ungefär som skoskav, följer läsningen, eftersom vi har facit: Adolf Hitler och nazisternas maktövertagande 1933.

Jähner börjar sin framställning i det oroliga Tyskland vid krigsslutet 1918 och frikårerna, som ansåg att kriget hade avslutats i förtid. De kände sig förrådda av fosterlandet. Boken slutar med att Adolf Hitler utses till Rikskansler den 30 januari 1933 och därmed också med Weimarrepublikens slutliga fall och undergång. En ny era tog vid, en nazistisk våldsam tid som resulterade i ett nytt världskrig och i Förintelsen.

Det finns så många scener, händelser och personer i den boken som jag skulle kunna nämna men väljer ändå att inte göra det. Det är bättre att ni själva läser den och upptäcker dem på egen hand. Men ett avsnitt vill jag i alla fall lyfta fram som jag fastnat särskilt för. Det handlar om trafiken som ett övningsfält och en sinnebild för det moderna samhället.

Under Weimarrepublikens tid ökade trafiken lavinartat i Tyskland. Det var en allmän trend i Västeuropa, som tog sin start med den otroliga produktionen av bilar i USA, där var sjätte myndig amerikan ägde en bil på 1920-talet - ja ni vet, T-Forden and all that. Bilhysterin drabbade också Tyskland med några års fördröjning.

På Potzdamer Platz i Berlin rådde ett myller av bilar, fotgängare, spårvagnar, hästdroskor, dragkärror och cyklister. Det var ingen slump att Tysklands första trafikljus (1924) placerades just där. Inte heller var det en tillfällighet att några av den moderna litteraturens främsta verk har med bilar såsom Alfred Döblins Berlin Alexanderplatz (1929), som inleds med ett trafikkaos av stora mått. Litteraturen, konsten och musiken är full av den moderna stadens urbana livsformer.

Utöver ett uppfriskande trafikkaos får vi också inblickar i hur charleston och shimmy erövrade städernas danspalats. Vi får återstifta bekantskapen med hur den oförglömliga Josephin Baker dansade loss med bananer runt höften vilket gjorde tyskarna som galna. På gott och ont dock, för rasism och antisemitism bodde granne med tolerans och öppenhet i Weimarrepubliken.

Bara i Berlin fanns omkring 140 danslokaler att välja bland och på stadens krogar gick det lätt att vid behov flytta undan bordet för att ta sig en svängom. Så såg det ut i flera andra europeiska storstäder också. Det var inte primärt amerikanska bilar som gick på export till Europa, det var en livsstil.

Jähners helhetsbild över Weimarrepubliken är skickligt utförd. Det känns som att jag kommit över en vindslåda fylld med gamla vykort och fotografier. Jähner lyckas ge liv och färg åt de svartvita bilderna.

Fem Historievärldar av fem möjliga! Rekommenderas varmt!

Bo Eriksson