Recension

Alexander Cavalieratos, Släpp ingen jävel över bron (Stockholm: Albert Bonniers förlag 2018). 478 s.

Alexander Cavalieratos debutroman Släpp ingen jävel över bron utspelas under beredskapsåren (Andra världskriget), närmare bestämt mellan den 30 november 1939 fram till 10 april 1940. Det börjar med Stalins anfall på Finland och slutar med Hitlers annektering av Norge och Danmark. Alexander Cavalieratos är lärare och museipedagog och med en bakgrund som serietecknare samt illustratör.

Boken titel anspelar på Sven Dufvas ord i Johan Ludvig Runebergs Fänrik Ståls sägner. Genom att offra sig i striderna mot ryssen gav han finnarna chansen att samla sig.

Cavalieratos berättelse börjar som en historisk roman. Ungkommunisten Karl lämnar sitt föräldrahem och flyttar till Stockholm. Efter ett tungt skitjobb (bokstavligen: han bär skittunnor) lyckas han få ett bra jobb som vaktmästare på Tekniska högskolan. Där träffar han studenten Viola och blir förälskad i henne.

Viola studerar franska men ligger långt efter i studierna och beslutar sig därför för att utnyttja sin trånande kontakt i vaktmästeriet. Karl förser henne med tentamina i förväg; med andra ord fusk. Till slut växer känslorna även hos Viola, och hon finner nöje i att få vara i hans sällskap. Med Karl kan hon prata om vad som helst, och de förstår varandra.

Problemet är dock att Viola redan är förlovad med en annan, äldre man: Sixten. Sixten, som är en plågad man, leder jakten efter kommunister och (andra) landsförrädare i Stockholm. Han lider av svåra krigsminnen från det förra finska vinterkriget då de vita stred mot de röda. När han blir varse flickvännens umgänge med Karl – det framgår i slutet – ändrar historien riktning. Karl plockas in till förhör, misshandlas och interneras sedan i ett kommunistiskt läger i Storsien i Norrbotten.

Så här långt kommen i berättelsen har den historiska handlingen och kärleken mellan de båda unga stått i fokus. Stockholm anno 1939 år skickligt iscensatt och personerna fint gestaltad av författaren. Han har fin fingertoppskänsla för tidsmarkörer: det talas om att spisa skivor och om att gå på Nalen, inom societeten bär folk spetskragar, pincenéer och man kysser damerna artigt på hand. Språket växlar från ni till du, beroende på om människorna är bekanta med varandra eller ej. Titlar används genomgående. Cavalieratos rör sig med andra ord säkert i den historiska förflutenheten utan att överlasta texten med sin research.

Men sedan byter han liksom spår. Den historiska romanen blir en thriller. Det är inte dåligt skrivet, tvärtom, Cavalieratos är skicklig på att lägga ut intrig och trollbinda sin läsare, men spänningsmomenten skymmer det historiska. Det uppstår en obalans i romanens struktur som jag finner onödig.

Vad som sker vill jag inte avslöja här, det bör man inte göra med thrillers och deckare, men där finns både action och överraskningsmoment. Det han lyckas bra med i denna senare del av romanen, trots obalansen i strukturen, är att han låter kärlekstemat få vara kvar trots pistoler och knytnävar. Till det kan också läggas klass och krig.

Alexander Cavalieratos är en duktig och intressant författare som det ska bli spännande att få följa i framtiden. Jag tror dock att hans nästa bok kommer vara mer balanserad och renodlad i sin genre än förstlingsverket. Att det ändå är en imponerande debut det hoppas jag framgår av min recension. För det är så, att när man ser en talang blir man också mer kritisk till fläckarna och misstagen: man vill så gärna att det ska vara perfekt från första början.

Tre och en halv Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson