Recension

Eva-Carin Gerö, Grekisk eros – Kärlek och sexualitet i det antika Grekland (Stockholm: Atlantis 2017). 241 s.

Under antiken var mannen norm; han var det sociala livets självklara mittaxel kring vilken allt snurrade såväl i samhället som i sängkammaren. Det är en bild av den antika genusordningen som förstärks tydligt av professorn i antik grekiska Eva-Carin Gerös i hennes senaste bok Grekisk eros. Boken fullkomligt frossar i manlig sexualitet, passion, kärlek, lust och eros.

Grekerna framställde sexualiteten som Eros, en liten pojke beväpnad med pilbåge. Varför just en pojke undrar kanske en del. Eva-Carin Gerö förklarar: dels representerar ynglingen ”den mest laddade och fulländade, tragiskt kortvariga, estetiskt-erotiska attraktionskraften” (s. 12), dels är Eros en buspojke som skjuter sina pilar på vem han vill. Men precis som barn kunde Eros vara grym – tänk på Flugornas herre – han var en hjärtekrossare, en Förgörare sade man.

Eros — buspojke eller fulländad yngling? Bildkälla: Wikipedia

Det centrala i den antika teorin om Eros var att impulsen, själva åtrån, det sexuella begäret, kunde rikta sig åt en mängd olika håll och allt var mer eller mindre tillåtet.

I en mängd korta essäer uppmärksammar och diskuterar Eva-Carin Gerö de olika riktningar som lusten sökte sig i det antika Grekland. Hon refererar och citerar friskt ur såväl antika källor som moderna verk och poplåtar som behandlar ungefär samma sak. Intet är nytt under solen när det kommer till sex.

Professor i antik grekiska Eva-Carin Gerö och författare till bland annat Grekiska — språket, kulturen, myterna. Bildkälla: Atlantis. Fotograf: Sanna Swärdsjö.

En vanlig föreställning om de antika grekernas sexualitet är dock att de var homosexuella och att det bland annat tog sig uttryck i gossekärlek. Det är sant men bara delvis. För grekernas erotiskt färgade skönhetsideal var starkt kopplat till ungdom och mindre till det ena eller det andra könet, ”även om idealisering av män i största allmänhet gjorde att gossar och unga män var kärleksobjekten par-excellence”. (s. 41). Ålder snarare än kön utgjorde projektionsduken för det (manliga) sexuella begäret dock med en större träffyta på ynglingar.

Det finns mycket spännande i boken men mest intressant är ändå delarna som behandlar språket och kärlekens och erotikens metaforik. Metaforer som eld, glöd, pina och pinoredskap avslöjar hur grekerna plågades av Eros. Liknelser hämtades också från lantbruket; mannen plöjer kvinnans åker och sår sin säd och så vidare.

En överraskande detalj i detta metaforiska och jämförande sammanhang, i alla fall för mig, var att sjöborrar associerades till kvinnans könsorgan. Varför det var så förbjuder mig anständigheten att redogöra för, men se på en bild av havsväxten och låt fantasin flöda fritt, så förstår ni hur grekerna föreställde sig naturen.

Grekisk eros är intressant och givande på många sätt, men emellanåt provocerande och rent av stötande. Att allt under grekernas solbelysta himmel tycks ha gått för sig när det kommer till sexualitet gör antiken vare sig skönare eller mer attraktiv, även om Eva-Carin Gerö vill få oss att relativisera våra sexualitetsnormer. Prostitution, pedofili och djursex (tidelag) behandlas på samma oproblematiska – jag höll på att säga omoraliska – sätt som andra sexuella uttrycksformer.

Det må ha varit lustfyllt för den aktive, penetrerande mannen – under antiken delade man in sexualitetsakten i aktiva och passiva utövare, vilket förknippades med olika värden – men var det även det för kvinnan, barnet och djuret? Knappast. Det handlade även om våldtäkt, pedofili och övergrepp mot djur.

Jag saknar en mer kritisk diskussion kring avigsidorna och det våldsamma i Eva-Carin Gerös sexualitetshistoria. En redogörelse för det mörka antika Grekland kunde ha verkat som moralisk och historisk motvikt till de lustfyllda och ljusare delarna av boken.

Det är kunnigt, bitvis roligt och spännande skrivet men det är för spretigt och vissa ämnen behandlas för kort. Temat om djursex till exempel avhandlas endast på en och en halv sida trots att det förekom ymnigt (som det tycks). Vad sade egentligen lagarna? Vilka straff fanns? Hur vanligt förekommande var tidelag, egentligen? Trodde man på avkommor mellan djur och människa?

Avsnittet om sexleksaker får nästan bara en sida; det beskriver en dildo som omtalas hos författaren Herondas (200-talet f. Kr.). Varför? Här hade kvinnors sexualitet kunnat ges ett större utrymme. För något måste väl kvinnorna ha fått roa sig med när männen begav sig till bordellerna; ett eget utrymme vid sidan av männens lagstadgade dominans inom så gott som alla områden.

Det korta fragmentets estetik fungerar inte i en bok som tar avstamp i ett så komplicerat och provocerande ämne som sexualitet ändå utgör och som dessutom praktiserades i en främmande kultur för cirka 2 500 år. Man vill helt enkelt veta mer, behöver mer kunskap, för att kunna förstå och förhålla sig till mängden antika utsagor.

Formgivaren Patrik Sundström är värd en eloge för sina insatser. Han har skapat en enastående vacker bok som tillsammans med Eva-Carin Gerös stora kunskaper och beläsenhet på ämnet gör läsningen till lustfylld resa i det mänskligt omedvetna och sexualitetens motsägelsefulla historia. Det är en resa som kantas av både vackra och intagande världar och mörka och skrämmande djup som dock bara anas inte varnas för.

Tre Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson